ER Afventyraren. Roman af förs. till ;Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. Af) — Skatten finnes, återtog prinsen af Bouillon, och de är anledning förmoda att den ärså väl gömd aft ingen bland herr FTurennes vänner eller tjesere hafva kännedom om dess tillvaro. ... Jag exsam, som är fiutligare än de flesta andra menmniskor, har begripit huru det forhåller sig, och jag har sagt vill mig sjelf: Eftersom min farbror lemnat detta lifvet, utan att för någon uppdaga sin hewlighet, är det ingen annan än honom, den store Condes besegrare, jag bör fråga hvar skatterna blifvit gömda. — Aha! utbrast Voisin, är det det ni vill, ers nåd!..: i — Ja. — Att tala till de döda är lätt; men de döda äro sförsjunkna i en djup sömn, och :de kunna hvatiken höra eller svara er... Ja visst; derföre har jag också uppsökt — itig?.. Hvad kan väl jag göra till den saken? . .— Mar har sagt mig att ni eger förmåga att afbryta de dödas sömn, att kalla dem upp ur deras kistor, att tala till dem och-att af tvinga. dem svar. .. När man sagt allt detta, har man då talat osant? . — Nej, man har talat sanning, nådig herre. — Nåväl, frammana Turenne och förmå hans skugga att tala vid mig ..— Det skall jag icke göra.