ök temligen nära intill, visade ännu tecken till lif; men lifsgnistan slocknade genast. Efter den andra återfunnos stycken här och der långt upp i skogen — flera kroppsdelar hade ännu om måndagen icke återfunnits. Knallen var så förfärlig att den liknade en jordbäfning och en mängd rutor sprungo sönder uti de närmaste, men på temligt afstånd befintliga byggnaderna. Denna olyckshändelse torde måhända föranleda vederbörande tjenstemän, att iakttåga större uppmärksamhet och föranstalta om nödiga kontroller vid handteringen at dessa förfärliga sprängningsämnen. Eldsvåda. Natten mellan den 22 och 23 dennes utbröt af hittills okänd orsak eldsvåda i Hunekulla qvarnegården at Bellefors församling med sådan våldsamhet att dervarande nyligen ombyggda qvarn och såg inom några timmar nedbrunno. Mjölnardrängen och en qvarnbesökande hade lagt sig att sofva i qvarnkammaren. Då de af lågornas dån uppvaknade, kunde de ej utkomma genom dörren, utan måste hoppa ut genom fönstret, hvarvid den senare blef illa bränd. Det sorgligast att i gruset fanns benen efter en innebränd person, som troligen Jagt sig att sofva i underqvarnen och befanns sedan vara inhysesmannen And. Johansson i Löfäsen, som i största fattigdom efterlemnar hustru och 4 minderåriga barn. Falskt allarm, Under denna rubrik meddelar den i Uddevalia ntkommande Bohus läns Tidning för den 25 Maj följande: I går afton klockan unvefär en gvart öfver 10 hörjade klockan i stadens kyrktorn återigen slå 10. Men hon stannade ej dervid: hamrarne dunkade oupphörligt på de båda slagklockorna och det med en ensemble, i afseende på ceidsvådssig som skulie särdeles godt hedrat våra i tornet högst uppsatte. Folk i närheten rusade ut, intet eldsken syntes på den vackra qvällhimlen, inga larmskott afhördes — och likväl hamrades det oupphörligt på klockorna. Med andan i halsen skyndade ändtligen den för stadsklockan antagne urmakaren upp i tornet och lyckades slutligen afböja detta ovanliga slaganfall hos vår hederliga kyrkklocka, sedan hon likväl i omkring 20 minuters tid ej underlåtit att dunka på sina underhafvande. Man förmodar, att hon, i högfärd öfver sin stolta gång, sin höga samhällsställniag, sitt gyllene utssende och sitt sätt att afpassa tiden, äfven velat briljera med ett tyskt klockspel. Så måtte äfven va förhållandet; ty hennes urläkare fann 2zenast, att hon hade en skruf lös, och sedan han tilldragit denna, återgick hon till sitt hvardagslif. Störd gudstjenst. Midt under installationsakten i Jemshögs kyrka i Blekinge annandag pingst inträffade att några bänkar på läktaren gingo sönder, och vid brakandet föll en panisk förskräckelse öfver den stora menighet, som ända till svår trängsel uppfyllde den rymliga kyrkan, och det hela liknade efter några ögonblick ett upprördt haf. När nu äfven folket på läktaren, som tydligen i första hand bordt kunna inse den obetydliga anledningen till bullret, rusade ned ifrån läktaren och kastade sig öfver de nedanstående, började man ropa, bland annat, att läktaren lossnat. Ett moln af damm uppsteg och hals öfver hufvud störtade sig den ena tiocken öfver den andra, trängande små och stora framför sig mot utgånvgarne, till hvilka dörrarne gå inåt kyrkan, och synnerligast mot koret, för att komma ut genom sakristian. Ledigt rum fanns endast inom altarskranket, der kontraktsprosten, som från den något upphöjda platsen öfversåg hela skräckseenen och vinkande ropade högljudt attingen fara var å färde, bjöd till att lugna den af äckelse betagna menigheten, ehuru hans röst örklingade bland skränet och hvar och en endast var betänkt på att, nedskuffande och förtrampande allt i sin våg, rädda sig ut ur kyrkan. De isterande prestmännen trycktes af den påträngande massan mot altarskranket, och en af dem tick sitt hen så inklämådt, att det följande dagen var alldeles kolsvart af blodstockning. Några af kyrkoherdarne trängdes undan med våld och måste följa med strömmen. Nu sprungo en del menniskor ut genom fonstren, för att rädda sig från förqväfning, ja, fullvuxna karlar, som under akten tagit plats i fönsterfördjupniogarne och der tvifvelsutan kunde stå i all trygghet, om ock taket ramlat ned, kastade sig med hast emot de stängda fönstren, slogo sönder dem och hoppade ned å kyrkogården. Allt detta pågick under det vildastce sorl, blandadt med högljudda anskri. Värst var trängseln kring altarrunden och i den trånga passagen till sakristian, der man banade sig väg ;fyer högar of menniskor, som farit omkull under Hykten. Att kläder sönderrefyos och många erhöllo mer eller mindre svåra kroppsskador, är under sådan villervalla helt naturligt. De svårast särade och lemlastade, till antalet fem personer, infördes i prestgården. der distriktsläkaren doktor (rrenander tog dem i omvårdnad. Endast en af ies on qvinna från Näsum, måste qvarblifva i rden öfver natten, men hemfördes följande nu svårt ide af misshandlingen. morgon, ä Öväs ndet varade icke fullt en half timme, efter vad man kunde tvcka, hvarpå något lugn inträde, 8edan större delen af församlingen lemnat kyran och de öfriga hunnit hemta sig från förskräcbelsen. Efter hand kom folket in igen, och sedan rosten, som hela tiden förblifvit vid altaret, iförmed några af församlingens medlemmar återen uppmanat till stillbet 5 agit sina platser, fortsattes sen i största lugn.