ök temligen nära intill, visade ännu tecken till
lif; men lifsgnistan slocknade genast. Efter den
andra återfunnos stycken här och der långt upp i
skogen — flera kroppsdelar hade ännu om mån-
dagen icke återfunnits. Knallen var så förfärlig
att den liknade en jordbäfning och en mängd ru-
tor sprungo sönder uti de närmaste, men på tem-
ligt afstånd befintliga byggnaderna. Denna olycks-
händelse torde måhända föranleda vederbörande
tjenstemän, att iakttåga större uppmärksamhet och
föranstalta om nödiga kontroller vid handteringen
at dessa förfärliga sprängningsämnen.
Eldsvåda. Natten mellan den 22 och 23 den-
nes utbröt af hittills okänd orsak eldsvåda i Hu-
nekulla qvarnegården at Bellefors församling med
sådan våldsamhet att dervarande nyligen ombygg-
da qvarn och såg inom några timmar nedbrunno.
Mjölnardrängen och en qvarnbesökande hade lagt
sig att sofva i qvarnkammaren. Då de af lågor-
nas dån uppvaknade, kunde de ej utkomma genom
dörren, utan måste hoppa ut genom fönstret, hvar-
vid den senare blef illa bränd. Det sorgligast
att i gruset fanns benen efter en innebränd per-
son, som troligen Jagt sig att sofva i underqvar-
nen och befanns sedan vara inhysesmannen And.
Johansson i Löfäsen, som i största fattigdom ef-
terlemnar hustru och 4 minderåriga barn.
Falskt allarm, Under denna rubrik meddelar
den i Uddevalia ntkommande Bohus läns Tidning
för den 25 Maj följande: I går afton klockan un-
vefär en gvart öfver 10 hörjade klockan i stadens
kyrktorn återigen slå 10. Men hon stannade ej
dervid: hamrarne dunkade oupphörligt på de båda
slagklockorna och det med en ensemble, i afseende
på ceidsvådssig som skulie särdeles godt hedrat
våra i tornet högst uppsatte. Folk i närheten ru-
sade ut, intet eldsken syntes på den vackra qväll-
himlen, inga larmskott afhördes — och likväl ham-
rades det oupphörligt på klockorna. Med andan
i halsen skyndade ändtligen den för stadsklockan
antagne urmakaren upp i tornet och lyckades slut-
ligen afböja detta ovanliga slaganfall hos vår he-
derliga kyrkklocka, sedan hon likväl i omkring 20
minuters tid ej underlåtit att dunka på sina under-
hafvande. Man förmodar, att hon, i högfärd öfver
sin stolta gång, sin höga samhällsställniag, sitt gyl-
lene utssende och sitt sätt att afpassa tiden, äfven
velat briljera med ett tyskt klockspel. Så måtte
äfven va förhållandet; ty hennes urläkare fann
2zenast, att hon hade en skruf lös, och sedan han
tilldragit denna, återgick hon till sitt hvardagslif.
Störd gudstjenst. Midt under installations-
akten i Jemshögs kyrka i Blekinge annandag pingst
inträffade att några bänkar på läktaren gingo sön-
der, och vid brakandet föll en panisk förskräckelse
öfver den stora menighet, som ända till svår träng-
sel uppfyllde den rymliga kyrkan, och det hela lik-
nade efter några ögonblick ett upprördt haf. När
nu äfven folket på läktaren, som tydligen i första
hand bordt kunna inse den obetydliga anledningen
till bullret, rusade ned ifrån läktaren och kastade
sig öfver de nedanstående, började man ropa, bland
annat, att läktaren lossnat. Ett moln af damm
uppsteg och hals öfver hufvud störtade sig den ena
tiocken öfver den andra, trängande små och stora
framför sig mot utgånvgarne, till hvilka dörrarne gå
inåt kyrkan, och synnerligast mot koret, för att
komma ut genom sakristian. Ledigt rum fanns
endast inom altarskranket, der kontraktsprosten,
som från den något upphöjda platsen öfversåg hela
skräckseenen och vinkande ropade högljudt attin-
gen fara var å färde, bjöd till att lugna den af
äckelse betagna menigheten, ehuru hans röst
örklingade bland skränet och hvar och en endast
var betänkt på att, nedskuffande och förtrampan-
de allt i sin våg, rädda sig ut ur kyrkan. De
isterande prestmännen trycktes af den påträn-
gande massan mot altarskranket, och en af dem
tick sitt hen så inklämådt, att det följande dagen
var alldeles kolsvart af blodstockning. Några af
kyrkoherdarne trängdes undan med våld och må-
ste följa med strömmen. Nu sprungo en del men-
niskor ut genom fonstren, för att rädda sig från
förqväfning, ja, fullvuxna karlar, som under akten
tagit plats i fönsterfördjupniogarne och der tvif-
velsutan kunde stå i all trygghet, om ock taket
ramlat ned, kastade sig med hast emot de stäng-
da fönstren, slogo sönder dem och hoppade ned
å kyrkogården. Allt detta pågick under det vil-
dastce sorl, blandadt med högljudda anskri. Värst
var trängseln kring altarrunden och i den trånga
passagen till sakristian, der man banade sig väg
;fyer högar of menniskor, som farit omkull under
Hykten. Att kläder sönderrefyos och många er-
höllo mer eller mindre svåra kroppsskador, är un-
der sådan villervalla helt naturligt. De svårast
särade och lemlastade, till antalet fem personer,
infördes i prestgården. der distriktsläkaren doktor
(rrenander tog dem i omvårdnad. Endast en af
ies on qvinna från Näsum, måste qvarblifva i
rden öfver natten, men hemfördes följande
nu svårt ide af misshandlingen.
morgon, ä
Öväs ndet varade icke fullt en half timme, efter
vad man kunde tvcka, hvarpå något lugn inträd-
e, 8edan större delen af församlingen lemnat kyr-
an och de öfriga hunnit hemta sig från förskräc-
belsen. Efter hand kom folket in igen, och sedan
rosten, som hela tiden förblifvit vid altaret, iför-
med några af församlingens medlemmar åter-
en uppmanat till stillbet 5
agit sina platser, fortsattes
sen i största lugn.