spridning. Man bör naturligtvis kunna antaga, att dess sanning blir mycket betviflad. Men hvad som bestämdt kan tagas för gifvet, det är att den, som satt ett sådant rykte i omlopp, får tillbringa sin återstående lefnad på bastiljen . ..: Durand hade hastigt blifvit blek i ansigtet; han darrade i alla leder. — Hur är det med er? frågade Rivat. — Jag är rädd, — För hvad? — Agamemnon, hvarföre skulle ni tala om den rysliga hemligheten för mig?... Hu! jag blef så hemsk till sinnes, när ni nämnde bastiljen ... Tänk, om jag skulle komma dit! — Det beror ju helt och hållet på er sjelf att undvika ett så förskräckligt öde. TIakttag tystnad, och ni är utom all fara. Ja men, stammade Durand, jag kan tala i sömnen och min hustru saknar alldeles hvad man kallar tand för tunga. -Samtalet afbröts här till följd deraf att en lakej kom ned från öfre våningen med tillsägelse åt Rivat att genast infinna sig hos fru grefvinnan. Följande dag hade hofmästaren en ny skrifvelse att visa. Den var icke från Dubois, utan en annan medlem af ministeren och adresserad till grefvinnan af Sainte-Anille. Man begärde noggranna upplysningar om de lärda rön som blifvit gjorda al den gamle kirurgen, äfvensom angående hans praktik. I det öppna kungl. bref, hvarigenom han skulle nämnas till riddare af Sankt-Michaelsorden, måste hans meriter vara upptagna.