spridning. Man bör naturligtvis kunna antaga,
att dess sanning blir mycket betviflad. Men
hvad som bestämdt kan tagas för gifvet, det
är att den, som satt ett sådant rykte i om-
lopp, får tillbringa sin återstående lefnad på
bastiljen . ..:
Durand hade hastigt blifvit blek i ansigtet;
han darrade i alla leder.
— Hur är det med er? frågade Rivat.
— Jag är rädd,
— För hvad?
— Agamemnon, hvarföre skulle ni tala om
den rysliga hemligheten för mig?... Hu! jag
blef så hemsk till sinnes, när ni nämnde ba-
stiljen ... Tänk, om jag skulle komma dit!
— Det beror ju helt och hållet på er sjelf
att undvika ett så förskräckligt öde. TIakttag
tystnad, och ni är utom all fara.
Ja men, stammade Durand, jag kan tala
i sömnen - - - och min hustru saknar alldeles hvad
man kallar tand för tunga. --
Samtalet afbröts här till följd deraf att en
lakej kom ned från öfre våningen med tillsä-
gelse åt Rivat att genast infinna sig hos fru
grefvinnan.
Följande dag hade hofmästaren en ny skrif-
velse att visa.
Den var icke från Dubois, utan en annan
medlem af ministeren och adresserad till gref-
vinnan af Sainte-Anille.
Man begärde noggranna upplysningar om de
lärda rön som blifvit gjorda al den gamle ki-
rurgen, äfvensom angående hans praktik.
I det öppna kungl. bref, hvarigenom han
skulle nämnas till riddare af Sankt-Michaels-
orden, måste hans meriter vara upptagna.