xandriner, utan som fria fantasier, som verkliga inspirationer. Sjelfva slottet vill man snarare kalla för en villa, än ett slott. Allt är så lätt och täckt tänkt och gjordt, som om någon af gracerna haft sitt finger med vid uppförandet. Långsamt passerade vi genom den, visserligen ännu i lätt vinterdrägt klädda, men ändock så angenämt tilldragande parken fram till de, j genom konung Oscars omsorg, anlagda växt husen. Målet för vår lilla utflygt var onekligen belönande. Dessa växthus, utgörande en längd af 1000 fot, äro de största och bäst hållna inom vårt land. Såsom i en oas, från de varma länderna, genom ett trollslag förflyttad till vår höga nord, funno vi här de ädlaste tropiska och Ny-Holländska växter. Dels prunkade der i nyutslagna knoppar, dels glödde i sin fulla prakt långa och djupa leder af Acacier, Deutzier, Rosor, Diclytior, Rhododendron, Camelier, Caleeolarier med flere. Ensamt Persikor och Vindrufvor, dels blommande, dels redan knytande sig till frukt, intogo en längd af 560 fot. Drifbänkarne utgöras af 700 fönster. Ibland dem fanns det en, som bär det betecknande namnet: barnkammaren, innehållande omsatta rotskott af de dyrbaraste blomsterväxter. Ingen barnkammare i verlden kan gerna vara intressantare än denna: der rådde den fullkomligaste ordning, frid och tystnad; den skulle kunna vara en förebild för alla barnkamrar. Alla de der växande barnen voro från aflägsna främmande länder, men trifdes påtagligen på det aldra innerligaste och bästa sätt med hvarandra. Direktören för denna fruktoch blomsteranläggning emottog oss på det mest förekommande sätt. Vi lärde också i honom känna en man, som på det mest hedrande sätt banat sig sin egen väg och nu intager ett aktadt och utmärkt rum inom vårt lands hortikultur. Hans namn är N. J. Eriesson. Född i Östergötland, i Kimstads församling, på Kuylenstjernska egendomen Landsjö, der hans far var torpare, kom han, vägledd af sin medfödda böjelse för trädgårdsodling, vid 17 års ålder ut i verlden. Det dröjde dock icke många år innan han, till följd af sitt för naturen och dess alster städse öppna sinne, ådrog sig en större uppmärksamhet. Förmedelst exellensen frih. Lagerheims förord erhöll han ett reseunderstöd, hvarigenom han sattes i tillfälle att utveckla sin redan förvärfvade kunskap och i sin mån tillegna vårt land mycket af hvad utlandet redan egde. Sin plats vid Haga tillträdde han 1848. Elevernas antal är 25. Ledde och undervisade af sin utmärkte lärare och mästare, skola de i sin ordning inom landet omsätta trädgårdsodlingens nytta och behag samt sålunda bereda hortikulturen hos oss en allt vackrare och vackrare framtid. Fruktoch blomsterträdgården vid Haga är ett verk helt och hållet af konung Oscar. Hans minge blomstrar der både vinter och sommar. Grumddragen i den milde konungens historia återfiener man äfven här: ljus och värme. Blomman -på grafven är understundom mera vittnesgild för efterverlden, än bronsstoden. Enkedrottningen besöker ännu i dag gerna denna anläggning. Kort före oss hade hon varit der. Då vi lemnade Haganarken var klockan re