sett honom förr, svarade damerna. Prokura-
torn gick nu in till köpmannen och omtalade
fyrhållandet för honom. Den anklagade upply-
ste då att anklagaren flera gånger försökt al-
tvinga honom pengar genom hotelser om skan-
dal, men att han alltid blifvit tillbakavisad.
Under tiden försvunno fruntimren, som troligen
anat oråd, från prokuratorns förmak, och seder-
mera hafva hvarken de eller deras vän, minut-
handlaren hörts af. Man förmodar att de alla
begifvit sig af till Amerika.
Under sednaste karnavalen i
florens vlldrog sig en händelse som för-
tjenar uppmärksammas, ty den visar att det
icke är ullenast i vårt hemlaud de unga så-
kallade ädlingarne visa öppet förakt för den
borgerliga klassen. Utgången anföres till ett
föredöme, egnadt att följas här. — I Florens
finnes ett sällskap, motsvaraude ungefär Inno-
censen hos oss och skulle bestå af borgar- och
embetsmannafamvljer. Detta sällskap har hvarje
vinter två baler i det fordna Borghesiska pa-
latset och dessa fester äro särdeles lysande och
präktiga. Hvarje medlem af sällskapet eger
rätt att utom damerna al sin egen familj med-
föra två främmande, och det var på grund
häraf som hertigen af San Clemente vid den
sista balen kom i tillfälle aut visa sitt förakt
för bourgeoisien, genom ett uppförande som
han helt säkert ej skulle tålt af någon gäst i
sitt eget hus. Hertigen var nemligen sjel med
lem af Casino, men så litet aktade hau säll-
skapets värdighet att han gaf ett inträdeskort
ät en lättfärdig qvinna som stod under hans
höga beskvdd. Men borsgarne ville emellertid
icke sc sina hustrur och dövtrar dansa i säll-
skap med en camelia-dan:, om hon än beskyd-
dades af en hervig. Så snart den sköna syntes
i dörren skyndade cen af värdarne henne till
mötes och frågade henne artigt om hon var
uppbjuden. Hon svarade att hon var ledig till
alla danser. — Nåväl, mamsell, tag då min
arm, jag bjuder er att fara hem igen och jag
skall hafva det nöjet att följa er ned till er
vagn, sade värden och bjöd henne armen. Da-
men skyndade genast ner till sin vagn och två
dagar derefter underrättades hertigen af säll-
skapets direktion, att han var utstruken ur säll-
skapets matrikel.
Den sista kejserliga balen i
Paris beskrifves af engelska korrespondenter som
särdeles lysande. - Drägterua och kostymerna
voro de präktigaste och dyrbaraste man kan
tänka sig. Kejsarinnan var klädd som Marie
Antoinette, och hennes kostym var noggrannt
utförd efter Vigce Lebruus välkända tafla, der
den olyckliga drottningen är framställd omgif-
ven af siua barn. Den kejserlige prinsen, som
sin moders page, bar strumpor och benkläder
af hvitt silke och en kort sammetskappa fästad
på venstra axeln. Två unga gossar, klädda i
samma slags drigt, voro prinsen följaktiga hela
aftonen. Nejsaren var klädd i den konventio-
nella drägten, venetianska kappa af svart och
guld (kantad med skarlakan), buren öfver hans
vanliga aftouklädning; han tog ringa del i af-
tonens nöjen och enligt korrespondentens utsa-
go såg han ut att vara trött och sömnig eller
vid dåligt lynne. Prinsessan Mathilda bar en
grekisk kostym af hvitt och guld öfver blått,
och hade en frappant likhet med en af hetärer-
na i Den sköna Helena - Furstinnan Metter-
njch bar en af de vackraste och originellaste
kostymer på hela balen; hela hennes klädving
bestod af idel blommor och man kunde omöj-
ligt se om de voro fästade på något tyg eller.
om klädningen var väfd af mångfärgade rosor.
På hufvudet bar hon cen hatt af halmfärgad
satin, prydd med blommor och juveler.
OOAENDSTRBSROYE SOT KODA PT TENSTA SAT EPN PEN ANA
su . Oj a
