sett honom förr, svarade damerna. Prokuratorn gick nu in till köpmannen och omtalade fyrhållandet för honom. Den anklagade upplyste då att anklagaren flera gånger försökt altvinga honom pengar genom hotelser om skandal, men att han alltid blifvit tillbakavisad. Under tiden försvunno fruntimren, som troligen anat oråd, från prokuratorns förmak, och sedermera hafva hvarken de eller deras vän, minuthandlaren hörts af. Man förmodar att de alla begifvit sig af till Amerika. Under sednaste karnavalen i florens vlldrog sig en händelse som förtjenar uppmärksammas, ty den visar att det icke är ullenast i vårt hemlaud de unga såkallade ädlingarne visa öppet förakt för den borgerliga klassen. Utgången anföres till ett föredöme, egnadt att följas här. — I Florens finnes ett sällskap, motsvaraude ungefär Innocensen hos oss och skulle bestå af borgaroch embetsmannafamvljer. Detta sällskap har hvarje vinter två baler i det fordna Borghesiska palatset och dessa fester äro särdeles lysande och präktiga. Hvarje medlem af sällskapet eger rätt att utom damerna al sin egen familj medföra två främmande, och det var på grund häraf som hertigen af San Clemente vid den sista balen kom i tillfälle aut visa sitt förakt för bourgeoisien, genom ett uppförande som han helt säkert ej skulle tålt af någon gäst i sitt eget hus. Hertigen var nemligen sjel med lem af Casino, men så litet aktade hau sällskapets värdighet att han gaf ett inträdeskort ät en lättfärdig qvinna som stod under hans höga beskvdd. Men borsgarne ville emellertid icke sc sina hustrur och dövtrar dansa i sällskap med en camelia-dan:, om hon än beskyddades af en hervig. Så snart den sköna syntes i dörren skyndade cen af värdarne henne till mötes och frågade henne artigt om hon var uppbjuden. Hon svarade att hon var ledig till alla danser. — Nåväl, mamsell, tag då min arm, jag bjuder er att fara hem igen och jag skall hafva det nöjet att följa er ned till er vagn, sade värden och bjöd henne armen. Damen skyndade genast ner till sin vagn och två dagar derefter underrättades hertigen af sällskapets direktion, att han var utstruken ur sällskapets matrikel. Den sista kejserliga balen i Paris beskrifves af engelska korrespondenter som särdeles lysande. Drägterua och kostymerna voro de präktigaste och dyrbaraste man kan tänka sig. Kejsarinnan var klädd som Marie Antoinette, och hennes kostym var noggrannt utförd efter Vigce Lebruus välkända tafla, der den olyckliga drottningen är framställd omgifven af siua barn. Den kejserlige prinsen, som sin moders page, bar strumpor och benkläder af hvitt silke och en kort sammetskappa fästad på venstra axeln. Två unga gossar, klädda i samma slags drigt, voro prinsen följaktiga hela aftonen. Nejsaren var klädd i den konventionella drägten, venetianska kappa af svart och guld (kantad med skarlakan), buren öfver hans vanliga aftouklädning; han tog ringa del i aftonens nöjen och enligt korrespondentens utsago såg han ut att vara trött och sömnig eller vid dåligt lynne. Prinsessan Mathilda bar en grekisk kostym af hvitt och guld öfver blått, och hade en frappant likhet med en af hetärerna i Den sköna Helena Furstinnan Metternjch bar en af de vackraste och originellaste kostymer på hela balen; hela hennes klädving bestod af idel blommor och man kunde omöjligt se om de voro fästade på något tyg eller. om klädningen var väfd af mångfärgade rosor. På hufvudet bar hon cen hatt af halmfärgad satin, prydd med blommor och juveler. OOAENDSTRBSROYE SOT KODA PT TENSTA SAT EPN PEN ANA su . Oj a