de större sjöarne uppe i skogstrakterna snart vara
genomstöpade, och trvs dessa, blott man får någon
dags uppehållsväder, kunna bli farbara.
enter
För kaffewviärner. Professor v. Lie-
big fäster åter den allmänna uppmärksamheten
derpå, att kaffe med hvarje dag, till följd al
luftens inverkan, förlorar sin aroma och att det
till förekommande häraf, bör efter bränningen
beströs med socker.
Bönorna böra derföre redan sockras såsom
heta i kaffebrännaren. På 1 skålp. kaffe an-
vändes 1 lod socker. Sockret smälter genast
och genom att starkt omskaka brännaren bre-
der det sig likformigt öfver alla bönor och öf-
verdrager dem med ett tunnt, men för luften
ogenomträngligt lager af karamell. Bönorna
bli härigenom glänsande, se ut som fernissade
samt förlora nästan all lukt, men vid malnin-
gen träder lukten sedermera desto intensivare
fram.
Kardinal Rauschker (erkebiskop i
Wien) höll för några dagar sedan ett föredrag
öfver det verldsliga påfvedömets ställning. Vid
slutet af sitt föredrag — säger en tysk tidning
— uttryckte kardinalen sitt hopp att kyrkosta-
ten skulle bli återupprättad, ty ännu är icke
tidens afton inne. Temligen tydligt lät kardi-
nalen förstå, att han satte sitt hopp till den
stund, då i tuileripalatset i Paris två ögon skulle
sluta sig för alltid. Denna stund skall komma,
men vi tvifla att den skall föra med sig detta
hopps uppfyllande. - Kardinalen tror väl att
Frankrike då skall hafva så mycket att göra
med sina enskilta angelägenheter, att det ej
skall kunna bistå Italien, och då skall Osterrike
tåga fram öfver spillrorna af hvad som nu är
konungariket Italien och återställa påfvemakten
i all dess fordna makt och herrlighet. Detta
hopp näres af alla som efter statskuppen i
Frankrike den 2 december 1851 ropade Tlosianna
och helsade Napoleon den tredje såsom revolu-
tionens betvingare och samhällets räddare, men
som nu knappast kunna ge sig till täls tills
hans dödsstund kommer. Men jubla icke för
tidigt! Öfver denna graf kan höja sig en storm
så stark och fruktansvärd, att ni få helt andra
saker att tänka på, än att ur stoft och grus
leta fram hvad den menskliga utvecklingens
fortgång en gång störtat!