ytan, fiskade Leonard upp honom med bätshaken. Denna fastnade i hans kläder och trängde in i köttet vid ena axeln; deraf den hastigt påkommande smärta vi ofvan talat om. När vår hjelte kommit upp i båten, var han emellertid afsvimmad; Leonard och Gertrud förde honom hem till sig och stängde sedan omsorgsfullt igen kojans dörr. Vi vilja icke nedslå läsarens sinne eller såra hans finkänslighet genom att beskrifva, huru det såg ut i denna lastens och brottets boning. fERolf lades på en usel halmbädd i ett hörn af rummet och Gertrud lyste på honom med en lykta. Den unge mannen var ytterst blek. — Det är en vacker gosse, det här, sade hon. — Tycker du det? — Ja, på min ära..: . — Ar det så att han faller dig på läppen, qvin 13, så begagna tiden. Hvad I tror du inte han kommer sig? — Det beror på... — 1 Ivarpå? — Pp, ! 083, förstår du .. Om vi vilja, är den len inom fem minuter lika kry som —— unge ka Nka någ oss: Men, ser du, han är fint klädd ägon af, Se ! . d, och har ha 2 Pengar, så tycker jag, det inte är stort värdt . ut låta honom vakna mera. — Dei HX du rätt. Men kanske han är pank. Skynda , låt oss se efter. — Det var fn, hvad du tar vid dig, gamla väl, den sprättige herrn skall hexa. Du tr i tror ta till tack för att du räddat Se tig sitt hjer hans lif. ) — Inga dumhets Det värda parst r nu, utan raskt till verket! började med all ifver ge