ytan, fiskade Leonard upp honom med bätsha-
ken. Denna fastnade i hans kläder och träng-
de in i köttet vid ena axeln; deraf den hastigt
påkommande smärta vi ofvan talat om. När
vår hjelte kommit upp i båten, var han emel-
lertid afsvimmad; Leonard och Gertrud förde
honom hem till sig och stängde sedan omsorgs-
fullt igen kojans dörr. Vi vilja icke nedslå lä-
sarens sinne eller såra hans finkänslighet genom
att beskrifva, huru det såg ut i denna lastens
och brottets boning.
fERolf lades på en usel halmbädd i ett hörn
af rummet och Gertrud lyste på honom med
en lykta. Den unge mannen var ytterst blek.
— Det är en vacker gosse, det här, sade
hon.
— Tycker du det?
— Ja, på min ära..:
. — Ar det så att han faller dig på läppen,
qvin 13, så begagna tiden.
Hvad I tror du inte han kommer sig?
— Det beror på...
— 1 Ivarpå?
— Pp, ! 083, förstår du .. Om vi vilja, är den
len inom fem minuter lika kry som
——
unge ka Nka
någ oss: Men, ser du, han är fint klädd
ägon af, Se ! . d,
och har ha 2 Pengar, så tycker jag, det inte är
stort värdt . ut låta honom vakna mera.
— Dei HX du rätt. Men kanske han är
pank. Skynda , låt oss se efter.
— Det var fn, hvad du tar vid dig, gamla
väl, den sprättige herrn skall
hexa. Du tr
i tror ta till tack för att du räddat
Se tig sitt hjer
hans lif. )
— Inga dumhets
Det värda parst
r nu, utan raskt till verket!
började med all ifver ge-