mannen smålog, skakade på hufvudet med tvif-
lande min och sade:
— Ni förstår väl, herr chevalier, att perso-
ner, som förmå uppfinna och utöfva en sådan
komedi som den hvari ni, er sjelf evetande,
spelat en roll, inte lätt låta narra sig i fällan.
Men polisen är skicklig; vi skola göra hvad vi
kunna, det lofvar jag er.
Härpå fick en vaktmästare befallning att följa
Rolf till ett annat rum, hvarest en af de skick-
ligaste kommissarier i hela poliskåren träffades.
Denne hade af kamrater och tjufvar fått till-
namnet Loögat för sin skarpa blick. Rolf ta-
lade om sin berättelse för andra gången, och
kommissarien skakade på hufvudet, likasom po-
Ksmästaren gjort.
— Ah, tusan! mumlade han mellan tän-
derna.
Derpå lät han Rolf noga beskrifva Nicolas
Benoit, grefve Roland och Sylvera, major Tan-
cred Estagnac och den förtjusande Esmeralda.
Han antecknade Rolfs uppgifter och lofvade
att ofördröjligen sätta sig i verksamhet.
— Men, tillade han, jag är rädd för att vi
ej komma till något tillfredsställande resultat.
Ni kan vara säker på att ni lute skulle känna
igen de personer, hvilkas signalementer ni nu
gifvit mig, om ni i denna stund mötte dem på
gatan. Så ha de förändrat utseende, klädedrägt
och sätt. Om ni tillika tar i betraktande att
de utan tvifvel ha tio olika bostäder, trettio
olika namn 0. s. Vv. torde ni medge att det
just inte är någon lätt sak att finna deras
spår. Emellertid ..:. hvad göras kan, skall
bli gjordt;