SS —
— Herr markis, svarade Roger, det är icke
sngdt att han blir lycklig derföre att han bli
rik.
— Men rikedomen bidrager dock i väsendtlig
mån till framgång i verlden.
— Och dessutom, ser ni, har jag mycken
nytta af pojken .- . Han hjelper mig ; med både
ett och annat. Jag tror knappt, jag kan vara
honom förutan .
— Hvad gör han då?
— Åh! det kan jag inte säga så noga nu; men
nog vet väl herr markisen att ett barn alltid
får göra skäl för sig i fattig mans bo.
— Också, svarade Reginald, vill jag icke
taga honom ifrån er, utan att göra er skades-
lös för den materiella förlust, ni derigenom kan
lida.
Se der de ord, Roger Rigaud ända sedan
samtalets början med otålighet afvaktat. Mar-
kisen hade vidrört den känsligaste strängen i
hans hjerta.
— Det är således er verkliga mening, herr
markis, att ta gossen till er?
-— Ja.
— Nu genast?
— Ja, helst i dag.
— Och ni lofvar att sedan draga försorg om
honom.
— Det lofvar jag.
— Nå, herr markis, vi skulle då väl kanske
kunna komma öfverens...
— Hvad menar ui?
— Ser ni, Rolf är min son, min egendom,
nin tillhörighet. Han lyder min vilja, likasom
rankrike konungens; jag kan behålla honom