SS — — Herr markis, svarade Roger, det är icke sngdt att han blir lycklig derföre att han bli rik. — Men rikedomen bidrager dock i väsendtlig mån till framgång i verlden. — Och dessutom, ser ni, har jag mycken nytta af pojken .. Han hjelper mig ; med både ett och annat. Jag tror knappt, jag kan vara honom förutan . — Hvad gör han då? — Åh! det kan jag inte säga så noga nu; men nog vet väl herr markisen att ett barn alltid får göra skäl för sig i fattig mans bo. — Också, svarade Reginald, vill jag icke taga honom ifrån er, utan att göra er skadeslös för den materiella förlust, ni derigenom kan lida. Se der de ord, Roger Rigaud ända sedan samtalets början med otålighet afvaktat. Markisen hade vidrört den känsligaste strängen i hans hjerta. — Det är således er verkliga mening, herr markis, att ta gossen till er? -— Ja. — Nu genast? — Ja, helst i dag. — Och ni lofvar att sedan draga försorg om honom. — Det lofvar jag. — Nå, herr markis, vi skulle då väl kanske kunna komma öfverens... — Hvad menar ui? — Ser ni, Rolf är min son, min egendom, nin tillhörighet. Han lyder min vilja, likasom rankrike konungens; jag kan behålla honom