meddela om den äldre Höglunds försvinnande samt
blef med anledning deraf förekallad och uppgaf
sig vara skomakaremästaren Carl Cederbom. Ian
berättade, att han samma afton Höglund försynnnit
från sitt hem, klockan mellan 8 och 9, befunnit sig
inne å en restauration vid Tjärhofsgatan, då Hög-
lund den äldre dit inkommit. Han hade varit lik-
blek och sett så förstörd och besynnerlig ut, att
Cederbom deraf föranledts att fråga: Hvad i Her-
rus namn går åt dig? Dertill hade Höglund gen-
mält: Jo, i dag ville de djeflarne sluka mig, men
det skall ej lyckas dem. Höglund hade derefter
bjudit Cederbom på ett glas punsch, dervid ytt-
rande: Kom och drick ett glas med mig; det är
kanske det sista glaset jag dricker Cederbom
hade förvånats öfver Höglunds besynnerliga bete-
ende, så ovanligt mot hans annars ständigt lugna
sätt, och ytterligare frågat honom om han tänkte
dö så snart? ,Ja, det kan hända! hade Höglund
gifvit till svar. Efter en kort stunds sammanvaro
hade Höglund, hvilken i sällskap haft en ung,
bättre klädd mansperson, hvilken Cederbom ej
kände, aflägsnat sig, och hade ett par andra i re-
staurationsrummet innevarande personer efter hans
bortgång till Cederbom yttrat sin förvåning öfver
Höglunds konstiga beteende och virriga utseende,
hvilket de tillskrefvo att han hade druckit för myc-
ket. Dagen efter hade Cederbom, som sändt bud
hem till Höglund, för att höra huru det var med
honom, erfarit, att han ej om natten vistats i hem-
met. Någon vidare upplysning kunde Cederbom ej
meddela.
FLanrdsorten.
Sträng tillämpning af strafflagen, angående
äreröriga beskyllningar. En bonde, Erik Jonsson
i Frosta, Gnarps socken i Helsingland, hade vid
midsommarstiden förlidet år tagit sig ett bastant
rus af bränvin och derpå lagt sig i godan ro:att
sofva vid sidan af den genom socknen löpande all-
männa landsvägen utmed en smedja. Ur denna
ljufva slummer blef han plötsligen väckt af ortens
länsman S. M. Pira, som kom åkandes förbi sam-
ma ställe. Härötver förtretad, utfor bonden i otidighe-
ter och otillbörliga tillmälen mot länsmannen, hvil-
ken han kallade för tjt yko, stjuf,, hvarjemte bon-
den till länsmannen yttrade du harstulitaftmig,, samt
af länsmannen tillspord, hvad han af honom stu-
lit, svarade: Inte har du varit hem och stulit, men
du har stulit genom papper... På länsmannens an-
modan hade 2:ne i smedjan sysselsatte arbetare ut-
kommit på vägen och åhört oqvädena. Imelertid
blef bonden at länsmannen lagförd vid häradsrät-
ten, då han, efter 2:ne gångers frånvaro, förklarade,
att han vid tillfället varit iså öfverlastadt tillstånd,
att han ej kunde erinra sig hvad som dervid sig
tilldragit. Uti afkunnadt utslag den 11 sistl. ja
nuari dömde Bergsjö Tingslags häradsrätt, under
åberopande af 16 kap. I samt 18 kap. 158 straff-
lagen, bonden att för smädliga och ärekränkande
yttranden hållas till fängelse i tre månader samt
att för fylleri böta tio riksdaler jemte erläggande
af ersättningar till hörde vittnen.
RARE SE 4 kB ve BURRE BE RNE TRE JUDE SEN LARSEN SITE SN INTRO MDF RV ENT 5 NASN SRS ANNAT