— Och regenten har fallit i hennes nät?
— Så står det till.
— Fullkomligt.
— Så fullkomligt att, såsom jag nyss sade,
vår stjerna förbleknat dervid.
— Har ni närmare reda på, huru saken för-
håller sig?
— Ja visst.
— Bestämdt?
— Jo jo men. Jag har sett med mina egna
— Hvad då? Uppenbarelsen?
— Ja.
— Berätta! Jag börjar bli nyfiken.
— Det är just hvad jag ämnade göra. Hvad
är det för dag i dag?
— Fredag.
— Jaså! Just fredagen i förra veckan var
jag bjuden på supe i Palais-Royal. Gästerna
voro uppsluppna, vinerna utmärkta, damerna
älskvärda, rätterna ypperliga...
— Ännu har jag icke funnit något olycks-
bådande i er berättelse...
— Vänta då ett ögonblick! Jag har ju knappt
hunnit börja. Omkring klockan half tolf reste
sig vår värd vid bordet och sade: Mina da-
mer och herrar, de bland er som ha lust att
formera bekantskap med djefvulen behöfva blott
säga ett ord, och deras önskan skall blifva upp-
fylld ... Alla menniskor brusto ut i skratt, ty
man uppfattade icke den verkliga meningen af
regentens ord, men han återtog: Det är full-
komligt allvarsamt hvad jag nu säger. Om en
fjerdedels timma, d. v. s. precis klockan tolf,
kommer djefvulen att visa sig i det angränsande