— Och regenten har fallit i hennes nät? — Så står det till. — Fullkomligt. — Så fullkomligt att, såsom jag nyss sade, vår stjerna förbleknat dervid. — Har ni närmare reda på, huru saken förhåller sig? — Ja visst. — Bestämdt? — Jo jo men. Jag har sett med mina egna — Hvad då? Uppenbarelsen? — Ja. — Berätta! Jag börjar bli nyfiken. — Det är just hvad jag ämnade göra. Hvad är det för dag i dag? — Fredag. — Jaså! Just fredagen i förra veckan var jag bjuden på supe i Palais-Royal. Gästerna voro uppsluppna, vinerna utmärkta, damerna älskvärda, rätterna ypperliga... — Ännu har jag icke funnit något olycksbådande i er berättelse... — Vänta då ett ögonblick! Jag har ju knappt hunnit börja. Omkring klockan half tolf reste sig vår värd vid bordet och sade: Mina damer och herrar, de bland er som ha lust att formera bekantskap med djefvulen behöfva blott säga ett ord, och deras önskan skall blifva uppfylld ... Alla menniskor brusto ut i skratt, ty man uppfattade icke den verkliga meningen af regentens ord, men han återtog: Det är fullkomligt allvarsamt hvad jag nu säger. Om en fjerdedels timma, d. v. s. precis klockan tolf, kommer djefvulen att visa sig i det angränsande