stor del afnött, lärer visa att den blifvit rest
efter Is — i — — broder sin. Bredvid fin-
nes en annan mindre; hvars inskrift ej all:
kunnat tolkas. Man håller på att göra rev
slenarne.
Kapten Björkman har äfven i trakten funnnit
märkliga fornlemningar. Man visade mig här-
ondagen ett slags runda grundmurar med en
grop i midten — det hela af 10-12 fots ge-
nomskärning. Sådana finnas på flera ställen,
fastän skogbevuxna.
Säkerligen skulle Sigtuna lemna många bi-
drag till -vår första högre odlings historia om
man ville sätta den nu hitkomne rtiske forska-
ren i tillfälle att fortfara med sitt arbete.
Ett och annat från Wisby.
(Bref till Da ens Nyheter.)
den 12 januari 1866.
Då man blir förflyttad från ett år till ett annat,
så tager man alltid med sig de bästa förhoppnin-
gar; och när hafva väl Sveas barn haft rätt att
hoppas så mycket, som nu verkligen kan komma
dem till del, då folket fått statens öden i sina egna
händer. De många storartade titlarne och de af
dem föranledande dryga kostnaderna böra väl deri-
genom komma att nedsättas. På vår lilla ö äro vi lyck-
liggjorde med både landshöfding och biskop, hvilka
kanske äro ett par behöfliga storheter; men då man
ej hör något afbrott i ärendenas gång inom dess:
embetsverk, ehuru såväl landshöfdingen som bisko-
pen nu och ofta äro frånvarande, så kunna vi ej
annat än betvifla dessa drygt aflönade herrars nöd-
vändighet.
Mad särdeles glädje hör man nu folket i allmän-
het yttra sig öfver den lyckliga utgången af repre-
sentationsreformens förändring; någon festlig till-
ställning till firandet af den stora dagen i Sveriges
historia har visserligen ej ännu förekommit, men
tros dock komma, då konungen sanktionerat riks-
dagsförändringen.
Under det att vi här vänta med otålighet på den
för friheten och framåtskridandets sak mera intres-
serade redaktör Byströms tidning, hvaraf vi ännu
ej sett annat än profnumret, erhöllo vi häromdagen
AE 1 af Wisby-Posten, hvari förekommer en artikel,
s)m ordar om den af kapten Du Rietz vid riksdagen
väckta motionen om telegrafledning till våra landt-
hamnar. Liflig kommunikation är vår tids lösen,
och att Gotland skulle vinna mycket derpå bör man
kinna antaga och kostnaderna derför, då man be-
tänker huru de andra länen omhuldas, bör väl icke
anses alltför betydliga.
I början af förra året var det fråga om att här
skulle bildas en enskildt bank, men som man ej
vidare afhört densamma har troligen den stora idten
fallit i glömskans flod. Dock betvifla vi ej, att det
skulle vara för länet nyttigt om en sådan bank
komme i stånd.
Bland industriella företag här å orten, som för-
tjenar omnämnas, är ett bolags bildande för anläg-
gande af ett stenhuggeri i stor skala. Som man
vet är Gotlands sten-art särdeles egnad till trappor,
orafvårdar, bord, m. m. Någon litlig afsättning har
icke förut bemärkts, ehuru det funnits att tillgå af
dessa stenarbeten; måtte det derföre lyckas bolaget
att vinna all den uppmärksamhet, som detta för-
tjenar.
Här är ännu hvad man kallar fattig mans vinter,
blid luft och regniga dagar, som göra att handeln
med landtmannaprodukter i staden är alldeles flau.
Håller denna väderlek länge på, blir det ållt svårt
för bonden att kunna skrapa ihop till den frukta-
12: skatten.
Sistlidne söndag firade handtverksborgarne sin
sedvanliga årshögtidsdag, hvilken i år framför de
andra åren var ganska litet besökt. Med särdeles
nöje såg man de högresta ,välkomsterna med sina
vidhängande skyltar, påminnande om den gyldene
skråtiden. Liksom då, voro de också nu fyllda
med äkta godt öl, sådant som den tiden tillverka-
des och som nu blott sällan förekommer. Aftonen
tillbringades i fröjd och gamman. Bland deltagar-
ne märktes löjtnant C. Blomberg, som med ett gam-
malt svenskt handslag helsade de fordna kamrater-
na och vännerna; Löjtnant Blomberg, somvännu ej
erhållit någon befattning, kommer troligen attivår
iterresa till Amerika, der han har tillfälle att få en
högre plats inom armåeen. i
Sistlidne tisdag afled härstädes tullfiskalen och
brottmälsnotarien grefve C. Hård efter ett långva-
vigt lidande. Han efterlemnar hustru ochen son,
omkring ett par år gammal. Denne är den siste
nu lefvande manlige ättlingen af den tappre gene-
ralen i Carl 12:tes armåe. Tjeljvar.