-— Ack! utbrast hon, nu förstår jag!... — Hvad förstår ni? frågade herr af Tremblaye. I stället för att direkt besvara den fråga han ställt till henne, uttalade hon blott detta enda ord: — 8Se! Hon tog några steg åt sidan och lemnade sålunda Rolf fri utsigt öfver broderiet, så att han på en gång kunde skåda både drottningens af Saba och hennes egen gestalt. Svårt är att skildra den unge mannens förvåning, då han varseblef denna sällsamma likhet. Hans förstånd var ännu så oredigt, att han ej straxt förmådde göra skillnad mellan fantasibilden och den verkliga; utan han såg än på Johanna, än på den orientaliska drottningen, utan att veta hvilkendera var af kött och blod. Den unga flickan gjorde en rörelse, och derigenom skingrades hans tvifvel. Rolf förstod nu i sin ordning, huru det förhöll sig. — Jag är så virrig i hufvudet, att jag nästan tror mig vara tokig, mumlade han; förlåt mig, min fru, och värdigas säga mig, hvad jag ännu är okunnig om, nemligen, hvar jag befinner mig och hvem ni är. Läsaren torde erinra sig att chevalier af Tremblaye under sitt samtal med Jakob, då alla hans tankar voro riktade på det ärende, den trogne betjenten skulle uträtta, icke alls frågat om, hvar han var eller hvad den person hette, som herbergerade honom. Johanna svarade med behagfull naivitet: