-— Ack! utbrast hon, nu förstår jag!...
— Hvad förstår ni? frågade herr af Trem-
blaye.
I stället för att direkt besvara den fråga han
ställt till henne, uttalade hon blott detta enda
ord:
— 8Se!
Hon tog några steg åt sidan och lemnade
sålunda Rolf fri utsigt öfver broderiet, så att
han på en gång kunde skåda både drottningens
af Saba och hennes egen gestalt.
Svårt är att skildra den unge mannens för-
våning, då han varseblef denna sällsamma lik-
het. Hans förstånd var ännu så oredigt, att
han ej straxt förmådde göra skillnad mellan
fantasibilden och den verkliga; utan han såg
än på Johanna, än på den orientaliska drottnin-
gen, utan att veta hvilkendera var af kött och
blod.
Den unga flickan gjorde en rörelse, och deri-
genom skingrades hans tvifvel.
Rolf förstod nu i sin ordning, huru det för-
höll sig.
— Jag är så virrig i hufvudet, att jag nästan
tror mig vara tokig, mumlade han; förlåt mig,
min fru, och värdigas säga mig, hvad jag ännu
är okunnig om, nemligen, hvar jag befinner mig
och hvem ni är.
Läsaren torde erinra sig att chevalier af Trem-
blaye under sitt samtal med Jakob, då alla
hans tankar voro riktade på det ärende, den
trogne betjenten skulle uträtta, icke alls frågat
om, hvar han var eller hvad den person hette,
som herbergerade honom.
Johanna svarade med behagfull naivitet: