T detta hänseende omtalar t. ex. Grenna
Tidning:
Såsom ett slående bevis derpå, att ej HH. M.
konungen personligen sökte inverka på sin om-
gifnings öfvertygelse, må anföras att bland re-
servanterna på riddarhuset befinner sig Öfver-
stelöjtnant Leuhusen, som var tjenstgörande
kammarherre hos konungen, då företräde lem-
nades åt deputationerna från landsorten. Hade
tjenstgörande kammarherren varit illa sedd hos
sin konung i och för sina politiska åsigter, nog
hade han befriats från det ärofulla uppdraget
att i konungens mottagningsrum välkommna per-
soner, som voro komna att frambära önsknin-
gar så motsatta hans egna.
I Östg. Correspondenten, som har tillfälle att
vara väl underrättad, läser man någonting
thesso likt och som är så märkligt, att det
icke bör undandragas en allmännare kännedom.
Nämnde tidning innehåller nemligen en i dia-
logform uppställd revy öfver de adliga reser-
vanterna, deras afsigter, deras utsigter att kom-
ma in i de blifvande kamrarne och deras skäl
eller brist på skäl. Efter denna öfverblick slutas
dialogen på följande sätt:
— uH. M. konungen har emellertid hållit en
middag för åtskilliga reservauter.
-— För de mera framstående, ja! Jag tror ej
för dem, som tego.
— Har konungen hållit någon middag för
dem, som arbetade för frågan?
— Neej.
— Huru var det med deputationerna; gaf H.
M. dem någon middag?
— Visst icke.
— Kanske reservanterne i presteståudet äfven
varo bjudna på samma middag, som de adliga
reservanterna:.
— Jag har icke hört det.
— Men huru kunde det väl komma sig att
endast de adliga reservanterne ihågkommos?
— Derom hviskas åtskilligt. Somliga säga
att det var, för att giva dem tillfälle att ge-
mensamt dränka sin sorg i champagne; andra
att det var, för att vederqvicka dem efter de
föregående dagarnes heta strider; somliga mena
att det var, för att få se huru slagna kämpar se
ut; andra att det var för den högsinta kärlek,
som de under debatten uttalat för konung och
fädernesland — emot såväl konungens förslag,
som fäderneslandets önskan.
Så långt Ostg. Correspondenten.
Det kan icke nekas att det är egnadt att
väcka besynnerliga tankar, att konungen straxt
efter att representationsfrågan var afgjord och
en del reservanter hade ganska tydligt förklarat
att de icke ämnade med någon god vilja foga
sig i det nya statsskicket, utan att de ansågo
det leda till fäderneslandets förderf, dock gaf
middag för dem, medan det deremot icke, så-
vidt kändt är, har händt att de som arbetat för
reformen hafva blifvit så nådigt bemötta.
Det vore önskligt att allmänheten finge nå-
gon officiös upplysning, så att all tvekan kunde
blifva upphäfd och det kunde komma att stå
klarare för de tviflande att konungen verkligen
af själ och hjerta arbetat för det af honom sjelf
undertecknade reformförslaget.