Julen i ett småländskt presthus
(i början af 1700-talet).
Prosten och kyrkoherden i Wieslanda, Sa-
muel Wiesels hus var i allo ett aftryck af ett
hederligt prestbo från 1600-talet, ehuru den
aktade patriarken lefde ända till år 1773. Ord-
ning, arbetsamhet och stillhet voro från äldre
tider här så rotfästade, att allt utgjorde ett ur-
verk utan lod. Husets göromål hade en oaf-
bruten gång, såsom drifna af ett vattenverk.
Hvar och en hade sin befattning, sin tid. Kl.
4 på morgonen ringde en väckare första revel-
lions. Kort derpå gaf prostens klocksträng den
andra, och inom 10 minuter var allt i rörelse.
Frukosten, föregående afton afmätt för hvarje
person i huset, utdelades, drängarne hördes
straxt på logen, och sju spinnrockar surrade
omkring en stor spiseld, som af yngsta pigan
borde underhållas med tjärstickor, dem drin-
garne hvarje afton tillredde och inburo. För
att icke öfverraskas af sömnen vid spinnrockar-
nes söfvande sorl, sjöngos morgonpsalmer; men
så snart adventstiden ingick, förvandlades dessa
till julpsalmer, som fortsattes hela dagen jemte
arbetet. Alla sjöngos ur minnet och upprepa-
des immerfort. Efter slutad aftonmåltid förrit-
tades gemensam bön; huset var straxt i ro och
all eld släckt. I öfrigt fanns allt, äfven det