nära komiska Intryck, som af det elegiska i psalm-
versen:
Jerusalem är öde,
Dess tempel fallit ner,
Dess prester äro döde,
Dess spira är ej mer etc.
hos åhöraren måste framkallas. I en slags för-
klaring, införd af doktorn i Norrköpings Tid-
ningar, protesterar hr doktorn mot förutsätt-
ningen att hafva haft en politisk syftning med
denna annandags-predikan. Det må så vara, men
för att blifva fullt trodd och ej missförstådd, borde
hr doktorn då hafva lagt sina ord så att omdömet
hos hans åhörare ej allmänt måste blifva det, att
hans predikan verkligen var af politisk syftning.
Iakta tala tydligare än alla protester, som ej äro
tillräckliga att utplåna intrycket af hans framställ-
ning. För den, som uppmärksammare läser tid-
ningsnotisen och hr doktorns förklaring med an-
ledning af den, skall falla underlig den omsorg,
med hvilken hr doktorn undviker att begagna ut-
trycket reform, som af tidningen nyttjats, hvari-
genom citatet ej blifver fullt ärligt, utan åtnöjer
sig med den enklare expressionen form, liksom
kunde hr doktorn i förändringen ej finna någon
reform. Det är föröfrigt att icke sätta hvarken re-
ligionen eller dess egentliga tjenare, presterna och
med dem kyrkan, särdeles högt, när man gör hela
deras värde beroende af det politiska inflytande
hvaraf de kunna vara i besittning, och anser kyr-
kan såsom ett fallet Jerusalem, och dess prester
såsom döde för det att deras politiska makt fallit
och spiran, ej mer är — tecknet af verdslig makt,
som är obehörigt för dem, hvilkas rike ej är af
denna verlden. Huruvida presten handlar rätt el-
ler ej, när han förvandlar predikstolen till en po-
litisk talarestol, hvilket sednare hr doktorn sjelf
tyckes anse, må lemnas här oundersökt, men när
presten nu i viss egenskap är utestängd från den
politiska arenan, torde han ej hafva så mycket
emot att öppna en annan åt sig i kyrkan, ehvad
det då blifver i sakristian eller på predikstolen,
der han i alla fall ännu står ett hufvud öfver allt
folket... Konjunkturerna i befordringsväg hafva för
hr doktorn blitvit icke så obetydligt förändrade,
sedan Lunds biskopsstol blifvit besatt med Flens-
burg, och icke, som väl kunde förmodas, med
Bring, hvaraf följden blifver, att hr doktorn torde
ännu någon tid få vänta på krälklan och korset,
från hvilka jag föröfrigt ej vill påstå, att han
mycket aflägsnat sig genom sin opposition mot den
svenska kyrkans egentliga öfverhufvud, hans maje-
stät konung Carl XV.
I slutet af månaden skall hundskatten utgå och
all hundverlden beskattas. Det har dock varit
fråga om denna skatt numera är lämplig. När den
först ifrågakom, var den onekligen på sin plats, ty
antalet af hundkreatur var då oproportionerligt
stort och en reduktion behöflig. Nu är det annor-
lunda, och skall så fortgå som hittills, så är fara
värdt att detta herrliga och för menniskans trefnad
nödvändiga djurslag kan dö ut. Jag tror denna
stund af det flyende året ej vara illa använd, när
jag fäster uppmärksamhet på nödvändigheten att
för några årtionden upphäfva hundskatten; jag gör
det, ehuru jag ej är okunnig om att en skattv,
som en gång fått fotfäste, är nästan omöjlig att
åter få upphäfd. Det är så skatternas natur,,
som gubben Simpleton sade om menniskan.
För att undgå den hårda lotten att svälta ihjäl,
hafva stadsfiskalen och polisgevaldigarne härstädes
begärt en fix lön af stadsfullmäktige, som ej bort
hehöfva någon betänketid för att finna denna be-
gäran billig, hvilket de dock gjort. Fiskalen har
inledt sin ansökan med några bevekliga ord på
vers, och sökt öfvertyga vederbörande om sannin-
gen af det gamla ordspråket att ;xunder det gräset
växer dör kom. Får nu se hur det går.
Thomas.
EEE ARTER