5 D D DDETD D SSG RAA R -H 7 OMNne RN Men någonting annat, en sällsam och underbar likhet, hvarom vi snart skola tala, gjorde denna bild ännu mera anmärkningsvärd och intressant. Det fanns ingen matta på golfvet. Tvärbjelkarne i taket, voro målade, hvarannan med mörkbrun, hvarannan med röd färg. Sängen, som hade sin plats i en rymlig alkov, var af ek och utsirad med bildhuggeriarbeten, likaså stolarne och ett högt skåp. Den flammande elden i spiseln och skenet från de båda vaxljusen och en liten lykta upplyste tillräckligt rummet. Vi veta redan att Jakob, stående bredvid sängen, försigtigt upplyfte sin herres hufvud. Denne betjent var omkring tjugufem år gammal och hade en öppen, om beslutsamhet vittnande blick. Oaktadt hans kläder voro alldeles nedsölade, kunde man urskilja färgerne på hans livrå: rödt och guld. Johanna betraktade på endast ett par stegs afstånd från Jakob med förskräckelse och medlidande chevalierns blessyr. Det var just på Johanna vi syftade, då vi för ett ögonblick sedan talade om en viss sällsam likhet. Genom en lek af ödet — och ödet roar sig vida oftare än man i allmänhet tror, med att leka — var den unga flickans hufvud fullkomligt likt drottningens af Saba. Det var samma blonda hår, nedfallande i rika, naturliga lockar. Det var samma mörkblåa ögon, beskuggade af långa svarta ögonhår.