5 D D DDETD D SSG RAA R -H 7 OMNne RN
Men någonting annat, en sällsam och under-
bar likhet, hvarom vi snart skola tala, gjorde
denna bild ännu mera anmärkningsvärd och
intressant.
Det fanns ingen matta på golfvet.
Tvärbjelkarne i taket, voro målade, hvaran-
nan med mörkbrun, hvarannan med röd färg.
Sängen, som hade sin plats i en rymlig al-
kov, var af ek och utsirad med bildhuggeriarbe-
ten, likaså stolarne och ett högt skåp.
Den flammande elden i spiseln och skenet
från de båda vaxljusen och en liten lykta upp-
lyste tillräckligt rummet.
Vi veta redan att Jakob, stående bredvid sän-
gen, försigtigt upplyfte sin herres hufvud.
Denne betjent var omkring tjugufem år gam-
mal och hade en öppen, om beslutsamhet vitt-
nande blick.
Oaktadt hans kläder voro alldeles nedsölade,
kunde man urskilja färgerne på hans livrå:
rödt och guld.
Johanna betraktade på endast ett par stegs
afstånd från Jakob med förskräckelse och med-
lidande chevalierns blessyr.
Det var just på Johanna vi syftade, då vi
för ett ögonblick sedan talade om en viss säll-
sam likhet.
Genom en lek af ödet — och ödet roar sig
vida oftare än man i allmänhet tror, med att
leka — var den unga flickans hufvud fullkom-
ligt likt drottningens af Saba.
Det var samma blonda hår, nedfallande i rika,
naturliga lockar.
Det var samma mörkblåa ögon, beskuggade af
långa svarta ögonhår.