minsta, på sitt ställe; hvarje nyckel på sin spik,
öch man kunde i mörkret finna det man sökte,
utan misstag om platsen. Dock hade detta hus
sina vissa nöjen, och bland dessa var julen det
förnämsta. Man beredde sig dertill i god tid
och afbidade denna högtid med längtan. En
Julafton var ett slags årlig jubileum och firades
på följande sätt: Då bestods ingen middag.
Man samlades omkring en stor kittel, i hvilken
kokades skinkor, bringor äc. Måltiden utgjor-
des af mjukt bröd, som doppades i flottet. Kl.
2 e. m. uppeldades badstugan med björkved,
och ett duktigt finskt bad tillagades. Drän-
garne badade vid första värmen, som ansågs
mindre helsosam. Dernäst infann sig prosten
med sin adjunkt och undertecknad). Man af-
klädde allt, och kläderna lades utanför dörren
i fria luften. Hvar och en intog en lafve i
mån af den hetta han åstundade. Hela ämbar
kallt vatten gjöts på den uppglödgade ugnen,
som gaf en stekande imma, mot hvilken den
häftigaste Sirok var att anse som en förfrisk-
ning. Efter några minuter begynte den nakna
och på blotta brädet utsträckta kroppen starkt
svettas. Då gafs åt den badande en i ljumt
vatten doppad björklöfsqvast, med hvilken han
immerfort gisslade sig värre än den argaste
kapusinermunk, till dess huden blef eldröd så-
som en kokad kräfta. Derefter nedsteg man
och satte sig på ett bräde, hvarest en dräng
med sina barbariska näfvar företog tvättningen
från hufvud till fot och slutligen gjöt öfver
hufvudet en full skopa varmt vatten. Här
var således icke ett österländskt bad, hvars
leuhet och behag så mycket upphöjes, utan
ett bad å la Tatare i bokstaflig mening.
Andtligen intogos kläderna utur kölden, som
ofta steg till 12 å 16 grader, och man
påklädde sig dem utan den minsta olägenhet.
Vid hemkomsten fann man uppbäddade sängar,
i hvilka man lade sig med kläderna. En lätt
svettning följde, och man uppfriskade sig med
gammalt Mars-öl, försötmadt med honung och
kryddadt med anis, tillika med sönderbettadt
Julbröd. Döttrar och pigor badade slutligen på
samma sätt. Skymningen var redan inne, förr-
än allt detta försiggått.
Omkring kl 5 å 6 upptändes en blossande
julebrasa, och råghalm inbars, som till minst
3 tums höjd utbreddes öfver hela golfvet och
der tåg till dess trettondedagen hade försiggått,
då den utbars, genom tramp förvandlad till
boss. — Derefter klädde sig hela huset såsom
till ett bröllop. Prosten och hans fru voro
värdsfolk, och barnen med tjenstefolk bemöttes
såsom julgäster. Borden dukades. Ett ljus
upptändes för hvarje person. Prosten höll ett
litet tal och utbad öfver huset en lycklig helgd.
Prostinnan presenterade bränvinsbröd, och pro-
sten serverade bränvinet. En gemensam bords-
bön lästes, och man satte sig till bords såsom
till en af första kyrkans kärleksmåltider. Öfver
allt strålade en stilla glädje och förnöjsamhet.
Mäåältiden öppnades med starkt pepprad lutfisk.
Derpå frambars julsoppan, som endast gafs den-
na afton, och förmodligen endast i detta ur-
gamla hus. Den var kokad på ryggen af nyss
slagtade svin, med mjölk och var bändligt mäk-
tig. Vidare kom julgröten, såsom i hela kri-
stendomen brukligt är, beströdd med anis och
socker, samt på ytan prydd med utplanterade
russin. Midt uti gröten var en grop, uti hvil-
ken lades smör, som smälte af grötens värma.
Alla åto gröten ur fatet och egde efter behag
doppa sin sked uti medelpunkten, som kallades
smörhålan. - Steken bestod af farska refbens-
spjell, och måltiden slutades med tårta. På tjen-
stefolkets bord, som i samma ordning servera-
des, stod dessutom ett stenfat med kokade
bondbönor, öfver hvilka var gjutet det flott,
som vid kokningen afskummades. Detta fat
var en moralisk erinran, att ingen borde äta sig
så mätt, att han icke orkade ännu förtära en
böna. Ochsä tog hvarje person en sådan sedan
han slutat sin måltid.
Då man uppstått från bordet sjöngs: Lofvad
vare du Jesu Irist, och gemensam aftonbön
hölls. Alla ljusen släcktes, utom prostens och
prostinnans, som brunno hela natten, men, till
förekommande af våda, sattes på golfvet i en
kopparkittel. Dessa ljus tilläts icke att putsas
.) Sedermera teol. professorn i Upsala Sam.
Ödman.