— Priktig mat, kapten. - Ostronsoppa, kalt-
stek, lamkottlett m. m.
Harry guuggade händerna af glädje.
— Östronsoppa! Det är den rätt, jag mest
tycker om.
Soppan bars in, just då barnet och dess be-
skyddarinna skulle bege sig utaf.
Adjö min flicka, adjö — mamsell kära Ara-
bella! Jag är dig och försynen mycket tack-
sam för — all denna välsignelse!
Hans ögon voro oaflåtet fästade vid soppter-
rinen. Då Arabella och Henriette gått, och
han tagit locket af terrinen, brast han i gråt.
Han grät i förtjusning öfver soppan. Alla
ädlare bänslor hade slocknat i denne mans själ.
Arabella och Henriette skulle aldrig mera få
se kapten Vaughan vid lif. Han tog sig för
mycket till bästa af den läckra måltiden och
dog till följd af ett slaganfall på natten. Lä-
karen, som skött honom, förklarade sig linge
ha väntat denna katastrof.
Herr Arnold kom på Arabellas begäran in
t Il begrafningen och derpå vände hon och den
lilla faderlösa Henriette, hvilken hon adopterade
till sin arfvinge, tillbaka till Devonshire i sällskap
med den gode presten. :
Hon och hennes lilla fosterbarn hade icke
lång tid uppehållit sig på det vackra landsstäl-
let, innan Frank Arnold kom tillbaka från In-
dien. Han lyssnade med hjertligt deltagande
till berättelsen om barndomsvännen Harry Vaug-
hans sorgliga ändalykt; men han hade sina tan-
kar mera fästade vid den qvinna, som varit hans
väns första kärlek. Han hade aldrig glömt
Arabella Stuarts namn, ja, den obekanta skön-
heten hade i sjelfva verket ständigt varit före-