skänkte åt Vietor Pmannel, väl vetande att han
derigenom för all framtid gjorde försoningen
mellan Österrike och Italien omöjlig, under det
han sjelf förbetköll sig Nizza och Savoyen, hvil-
ka proviuser han inkorporerade med Frankrike.
Denna gåfva var äfven i och för sig af föga
värde, ty hade icke Garibaldi förjagat Fraus I
och skänkt sin monark konungariket De begge
Sicilierna, så hade de italicuska enhetssträf-
vandena troligen fått ett hastigt slut.
Detta steg misshagade Napoleon på det hög-
sta. Han gaf sin alicrade eu vink och följden
blef — kulan vid Aspromonte. Med förnäm
likgiltighet åsåg han huru ryssarne rasade i Polen ;
och ej nöjd med sin verksamhet i Europa ville
han äfven lyckliggöra Norra Amerika med sina
napoleonska ideer. Förenta staternas republik
var honom en nagel i ögat, den måste bort.
För detta ändamål uppretades Sydstatrna att
söndra sig från unionen och för att kunna
lemna dessa ännu verksammare bistånd under
det derpå följande kriget, måste den mexikan-
ska republiken tillintetgöras och ett kejsaredöme,
under skydd af franska bajonetter, upprätt:
Men D Napoleon missräknade sig på den hos ett
fritt folk inneboende kraften. Efter ett fyra-
årigt krig, det blodigaste och mest penningslu-
kande historien vet att omtala, besegrade re-
publikanerna sina rebelliska motstå
andare, ehuru
de sednare i hemlighet understöddes af Frank-
rike och England, och nu slår vedergällningens
stund. Napoleon II har velat jemföra sig med
sin farbroder, den 1:ste Napoleon, men ingen-
ting är mindre jemförligt än begge desse män.
Napoleon III har krupit till sitt mäl, då deremot
den förste närmade sig sitt med storm tez.
Blott uti ett euda fall kunna de jemföras -—
deruti att de sjelfve skapat sitt öde.