landet, och då han under sim väg kom till ett
präktigt skogsparti, uppställde han sin apparat,
riktade instrumentet, preparerade plåten och
kröp slutligen in under det bekanta gröna klä-
det, för att kasta en si:ta bliek på bilden. Allt
var förträffligt och han fröjdades redan vid
tanken på, huru manga dussin visitkort han
möjligen kunde sälja af den herrliga skogen med
dess pittoreska omgifuing, då han plötsligt
kände en haud, som föll blytung ned på haus
skuldror. Han vänder sig förargad om och ser
g
ett slags skogvaktare stå framför sig. — Hvar-
för stör ni mig? — Har ni pollett ? — Hvad
menar uu? — Har ni tillåtelse att
säger skogsmanna nn. — pdagats — ,
, cspignol, ller vad det nu beter
mäste följa mig till häradsfogdem, — För
ves söker den olyeklige fotografen bevisa sin
oskuld; den naive skogvaktaren vill icke låta
tala vid sig, kan känner cj tul Armstrongsha-
noner eller audra moderna uppfinningar, men
vet endast, att den främmande sigtat på en
hare med sitt förfärliga, kanonlika vapen, och
han mäste umgälda denna Kränkning af jagt-
rätten. Först då en tredje man händelsevis
passerade förbi, lyckades man öfvertyga lagens
handtlangare om hans misstag, fotografen er--
bjuder sig att fotografiera honom — och slut-
ligen beqvämar skogvaktaren sig till att sätta
sig — fastän under stor bäfvan för, att mstru-
mentet skall brinua atv för tidigt.
Ur gamla tiden. År 1134 sof konun-
gen af Enusland för första gängen på en hö-
säck, förut hade Ian alltid sofvit på bara golf-
vet. År 1264 voro änuu de flesa husen be-
täckta med halm och är 1360 kände man ännu
ej till någon kamin, mycket mindre till n.gon
ugn, uti hela London. Vin köptes å apoteken,
säsom läkemedel. Vagnar tuunos ej heller. De
förnäma färdades till häst med damerna bakom
sig. Ar 1340 uppgingo skatterna till 30,600,
ingalunda pund sterling utan — ullsäckar, DPo-
marne och advokaterne betaltes med kanel och
peppar. Ar 1343 kommo de första knappnålar
i bruk; hitintills hade damerna begagnat trä-
stift. 1344 präglades det första guld uti Eng-
land. Silkesstrumpor buros för första gången uti
England år 1561, nemligen af drottning Elisa-
beth, efter att konungen af Frankrike infört
denna mode år 1547.
Gatans barn. För kort tid sedan
tilldrog sig i London en händelse, som fört;
nar att blifva allmänt bekant. I ett af de Nn
stora stadens fattigaste qvarter blef en fattig
qvinna öfverkörd af en ommibus, och afled till
följe deraf inom några få timmar under de för-
rligaste plågor. Den döda hade en liten ljus-
lockig flicka, heunes eget barn, som hon vid
olyckstillfället ledde vid handen. Innan mo-
dersögat brast, blickade det omkring efter bar-
net, och smärtan förvandlade sig i ett leende
då den döende erfor att barnet var oskadadt.
Den gamla gqvinnan bade haft till lefnadsyrke
att gå omkring och sälja småkram, hvilket hon
bar i en korg. Då omnibusen körde öfver
qvinnan kastades korgen åt sidan och dess in-
nehåll utströddes på gatan, till rof för gatpoj-
karne.
Men just som pojkarne plundrade som bäst,
trädde en handlande ur sin närbelägna bod och
jagade med en käpp bort de roftlystuaj hvaref-
ter han sjelf plockade upp småsakerna och lade
dem i korgen.
Enligt bruket i England sammansattes en
jury genast vid olyckstillfället, för att döma
öfver händelsen och besluta hvad som var att
göra med den lilla ljuslockiga flickan och hen-
nes bäda syskon. Den döda, som var enka,
hade nemligen två små flickor till, och dessa
blefvo genast hemtade till stället för att höra
juryns beslut, som lydde på att barneu skulle
intagas ä ett arbetshus. Ett arbetshus i Eng-
land är en sorglig tillfyktsort för tiggare och
losdritvare, hvarför det också framstår som en
skräckbild redan för barnen.
Då de tre små fader- och moderlösa hörde att
de skulle till arbetshuset började de en hög-
ljud jemmer och gråt, som djupt rörde de kring-
stående.
Plötsligt framträdde ur hopen en slagtare och
förklarade att arbetshuset ej var rätta stället