ter, der husmodern upptog sin tid med huslig:
bestyr och husfadern på lediga stunder sysscl
satte sig med sina barns uppfostran. Ack! den
sällhet, hvarom hon i sin ungdom drömt, njöts
nu af Eudora, och hon sjelf — hvad var hon?
Ensam och öfvergifven seglade hon utefter ti
dens ström, utan att någon annan än hennes gamla
faster brydde sig om henne. Men Arabella var
för ädel och upphöjd för att afundas andras
lycka. Skulle hon ha fitt kännedom om det
verkliga förhållandet inom Vaughans familj, ha-
de hon deremot säkerliget fattat det djupaste
deltagande för densamma.
Två år hade förflutit, sedan Arabella och
hennes faster slogo sig ned i Devonshire, då
hennes kusins man, presten Arnold, kallades
till London dels för att mottaga cen broder,
som efter flera års bortovaro i Indien nu kom
tillbaka till fäderneslandet, dels för att besöka
en af sina fordna umgängesvänner som genom
öfverdådigt lefnadssätt råkat i elände och för-
stört sin helsa. Denne olycklige, som nu satt
i bysättningshäkte, hade skrifvit till Arnold och
bedt honom komma till sig, och den gode
prestmannen hade icke hjerta att afslå hans
bön.
Han hade aldrig varit inne i något fängelse,
emedan han tillbragt största delen af sitt lif
på landsbygden. Han erfor derför en pinsam
känsla, då han trädde inom bysättningshäktets
portar. Han gick öfver en kringbyggd gård,
för att komma till den del af fängelset, der
hans gamle umgängesvän hade sitt rum. På
denna gård befunno sig menniskor af den mest
olika ålder och samhällsställning. Här och der
sågos sorgsna personer vandra fram och tillba-