Och sin biljett förseglad sända
Till detta blads kontor, då. han
Upplysning närmre vinna kan.
En beslutsam pojke. En tidning
i Canada berättar följande händelse: — En kapten
vå en af de ångbåtar som gå på Eriesjön stod ny-
ligen inför domstolen tilltalad att hafva förolämpat
en ung Hicka, som blifvit anförtrodd i hans vård
under ,en resa öfver sjön. Vid den första ransak-
ningen framgick det klart att hr Ward, så hette
kaptenen, var skyldig till den angifna brottsliga
handlingen. Vid den andra ransakningen var äfven
flickans bror närvarande, en gosse om fjorton år,
men liten till växten. Sedan domstolen haft sam-
manträde kom hr Ward och ett par af hans vän-
ner ut på gatan och promenerade framåt, efter
honom följde den förolämpade flickans bror, och
när de kommo omkring ett hundra alnar från dom-
gtolslokalen, så drog gossen fram en revolver och
sköt på Ward.. Kulan gick in bakifrån och ut
senom höften. Då nu hr Ward stapplade och föll
sköt gossen ytterligare två skott, som båda träffade,
det ena i lungan och det andra i axeln. Sedan
detta var gjordt gick gossen tillbaka till domstolen
och angaf sig sjelf, hvarefter han sattes i fängelse.
Den blodiga gerningen väckte stark sensation i
staden; men som oviljan mot hr Ward är mycket
stor, så skall den allmänna opinionen icke för-
dömma gossen för hvad han gjort. Läkarne hafva
uppgitvit allt hopp att kunna rädda kapten Wards lif.
Ett nytt parisermod. Ia Patric
af den 4 nov.! skrifves: I förrgår såg man på
Champs Elyses flera unga damer med små trekan-
tiga hattar på väldiga hårflätor. Med hatten på
örat och med sina djerfva miner taga de sig ut som
franska gardister, det fattas dem endast pudradt
hår, men det kommer nog sedan.
En jordbrukare utanr armar.
Från Onondage i Amerika berättas om en landt-
brukare, som var född utan armar. TI stället att
falla fattigvården till last började han tidigt att
tänka och arbeta för att uppehålla sig sjelf. Hans
första förmögenhet bestod af en höna och några
kycklingar, derpå skaffade han sig ett lam, och så
en gumse. Så småningom förökades hans hjord
och till sist blef han en förmögen landtbrukare.
Som han icke hade några händer så lärde han sig
att i stället begagna sina tår, hvilka voro längre
än vanligt. Hans ben voro också utomordentligt
rörliga, och genom öfning bragte han det derhän,
att han i de flesta fall begagnade fötterna som hän-
der. Han af- och påklädde sig sjelf, rakake sig,
mjölkade sina kor och tog del i de flesta landt-
bruksgöromålen. Den som gjorde honom någon
skada eller förolämpade honom straffade han strängt,
och folket i trakten der han bodde bar stor re-
spekt för honom. Han var starkt byggd och egde
en otrolig styrka i hufvud och skuldror. Han stån-
gades likt en tjur,eller också fattade han sin fien-
de med tänderna och skakade honom med en bull-
doggs raseri. Nyligen dog han i en ålder af sjut-
tio år; han efterlemnar stor familj och har varit
gift tre gånger.
Grefve Leo Fink von Finken-
stein har af en preussisk domstol blifvit
dömd till tio års straffarbete på fästning, för det
att han på de två sednare åren förfalskat vexlar
till ett belopp af 513,000 rdr.
Fyrtio menniskor förgiftade.
I den lilla staden Shiloh i Nordamerika tilldrog
sig för ett par veckor sedan en förfärlig händelse.
Två läkare sände till ett apotek efter en qvantitet
calomel och inom loppet af en dag utdelades den
som medikament åt fyrtio personer, innan detupp-
täcktes att den var blandad med ett starkt dödligt
gift. Inom tjugufyra timmar hade fjerdedelen af
de förgiftade aflidit och alla de andra ledo af för-
färliga plågor. Calomeln togs i beslag på apote-
ket, och der upplystes det att den nyligen blifvit
importerad från England. Huru giftet blifvit blan-
dadt deri kunde icke utrönas, men troligen är det
af en tillfällighet.
Den största gåfrva, som blifvit lem-
nad till understöd åt de familjer i Paris som mest
lidit af koleran. kommer från hr F. Greffuhle och
består af 50,000 francs. Men är gåfvan storartad,
så kommer den också från en af Frankrikes rika-
ste kapitalister; hr Greffuhbles förmögenhet uppskat-
tas nemligen till 100 millioner francs. Hr Greffuhle
är en åttioårs gammal man, men med en ynglings
vigör och kraft; han har förut bott vid Chaussce
d Antin i Paris, men nu har han flyttat in i det
präktiga Hötel Soltykoff vid Rue de St. Arnaud,
vilket hotell af franska kejsaren skänktes till M.
Billault och såldes efter ministerns död till hr
Greffuhle.
Verldens undergång år 1867.
En namnkunnig prest i London, d:r Cumming, har
i anledning af lord Palmerstons död upptagit sina
förut uttalade förutsägelser om verldens undergång
1867. I talrika skrifter och predikningar har Cum-
ming — som föröfrigt har en talrik och förnäm
ublik — tillkännagifvit att vi nu, på grund af Jo-
rannis uppenbarelse, 16 kap., snart gå den stora
och sista striden till mötes. Egentligen var det
Palmerston förbehållet att samla nationerna till
slaget på den Allsmäktiges dag, och hämma Anti-
krists blodiga segerban, men nu då Palmerston
vandrat hädan har utsigterna för år 1867 blifvit
betydligt förmörkade, I liktalet öfver den engelske
premierministern, säges, att de i förutnämnde up-
ponbarelser omtalade orena andar nu börja låta
höra af sig på ett förskräckligt vis. Hela Europa
— säger predikanten — liknar en slumrande vulkan.
Alla statsmän, kungar, kejsare och nationer vänta
hvarje ögonblick den gnista, som skall tända det
till ettrysligt bål. Gräsliga förberedelser ser man öf-
verallt. Vetenskap och menskligt snille täfla om att
uppfinna de fasansfullaste förstörelseredskaper, men
ingen tänker på dess rätta ändamål, som är verl-
dens undergång Cumming beder till slut Gud
upplysa Englands drottning vid valet af Palmer-
stons efterträdare, på det att det måtte blifva en
man som är värdig att träda i den aflidnes ställe
och utfäkta striden mot de orena andar.
Gammal man. På ett sjukhus i Paris
afled nyligen en tiggare i den respektabla åldern
af 120 år. Sedan 60 år före sin död hade han lef-
vat af att bettla, och till sitt 110:de hade han aldrig