tygelse om mängden af det linfrö som gått förlorad. Härpå svarade Hasselqvist att Ingversen uppgifvit det qvantum hvarför ersäftning fordrats, och Ingversen att han med en arbetare Skogsberg några dagar före olyckshändelsen samtalat om pressning af linfrö, hvarvid Skogsberg yttrat: adet är väl till 3 veckor pressnine, och härpå hade Ingversen byggt sin öfvertygelse. — Ersättningen för skadan å ångmaskinen hade brandstodskomiten bestämdt. Något yttrande om beloppet varit för lågt eller för högt begärdes icke. — Att hafva pgifvit arbetarne befallning att på ett eller annat sätt upplägga oljekakorna förnekade svaranderne. Härefter hördes en mängd vittnen, deraf två af de som först kommit till eldstället och ingått i såpfabriksrummet för att hämta vattenspann intysade att elden då rasat i det hörn der ingången Lill torkugnen var belägen. Fera af vittnena vitsordade att rappshalmen efter eldsvådan endast var skadad i cskaten, som varit närmast taket. Angående mängden af det linfrö som funnits å fabriksvinden före branden voro vittnenas uppgifter mycket stridiga och varierande emellan 200 och 400 tunnor. Endast ett vittne, ofvanbemälde Skogsberg, trodde att det funnits emellan 4 och 5 hundra tunnor. För protokollets justering uppsköts målet.