skulle se sina käraste förhoppningar gäckade;
och om än följaktligen befarade oordningar, så-
som af den allmänna rättskänslan fördömda,
helt visst skulle uteblifva; så är dt likväl upp-
penbart, att den en gång återuppväckta splitt-
ringen skulle under åratal fortfara och bära
bittra frukter.
Förgäfves skall man häremot erinra, att re-
presentationsförslagets fall icke innebär ett un-
derkännande af folkets rättmätiga anspråk på
en reform, utan endast ett uppskof dermed,
samt att eit nytt förslag torde åvägabringas,
egnadt att tillvinna sig godkännande af samt-
liga riksstånden. Det lärer nemligen icke kunna
förnekas, att de för det helas sammanhällning
erforderliga bäde personer och åsigter kunna
försvinna och förändras; samti att vissa gynn-
samma tidskiften understundom förete sig,
hvilka, en gång försummade, måhända aldrig
återkomma. Ett sådant tidskifte är nu för-
handen inom det älskade fäderneslandet; det
erbjuder den ljusa bilden af ett sjelfständigt
folk, som, trofast litande på och slutande sig
till sin konung, samt hysande det djupaste för-
troende till hans rådgifvarc, i endrägt och frid
förbättrar sin statsförfattning, stärker rikets inre
välbefinnande och yttre anseende, grundlägger
en ökad aktning medborgare emellan samt spri-
der den glädje och belåtenhet, hvarom man i
alla delar af landet gör sig förhoppning. Mäåtte
hvarje representant, hvad stånd han än tillhör,
noga betänka, att hans pligt, såsom svensk
medborgare, bjuder att bidraga till förverkli
gande af denna bild!
Under den spända uppmärksamhet, hvarmed
riksdagsförhandlingarne, här såsom öfverallt i
landet, följas, hafva emellertid wunderrättelserna
om det motstånd mot konungs och folks önsk-
ningar, som framträdt hos ett stort antal af
ridderskapets och adelns ledamöter, uppväckt
allvarliga bekymmer hos stadens invånare. Vid
föreställningen derom, att dessa motståndare
möjligen kunde i afgörandets stund bilda ma-
joriteten på riddarhuset och dymedelst draga
öfver fäderneslandet sådane följder af ett upp--
skof, som härofvan blifvit skildrade uti inga-
lunda alltför mörka färger, hafva oron och far-
hågorne för den sorgliga förändring, som skulle
förestå uti samhällsmedlemmarnes nuvarande
lyckliga medborgerliga ställning sinsemellan, till
den grad bemäktigat sig allas simnen, att man
funnit pligten kräfva offentligt uttalande af
dessa bekymmer.
Det är i känslan af deuna pligt, Göteborgs
stads innevånare, vid allmänt utlyst möte, ät
oss, såsom deputerade, lemnat det ärofulla upp-
drag att för eders excellens, i egenskap af ri-
kets förste embetsman och derjemte ledamot af
ridderskapet och adeln, uttala de äsigter, som
inom detta samhälle äro rådande, på det att
eders excellens, hvars stora förtjenster om re-
presentationsförslaget af nationen högt uppskat-
tas, måtte i dessa åsigter finna ytterligare stöd
för eders excellenss outtröttliga bemödanden
att vid nu pågående riksdag bringa den med
längtan motsedda reformen till en för foster-
landet önskvärd lösning.
Mottag, eders excellens! genom oss uttrycken
af vårt samhälles oskrymtade högaktning och
tacksamhet.