skulle se sina käraste förhoppningar gäckade; och om än följaktligen befarade oordningar, såsom af den allmänna rättskänslan fördömda, helt visst skulle uteblifva; så är dt likväl upppenbart, att den en gång återuppväckta splittringen skulle under åratal fortfara och bära bittra frukter. Förgäfves skall man häremot erinra, att representationsförslagets fall icke innebär ett underkännande af folkets rättmätiga anspråk på en reform, utan endast ett uppskof dermed, samt att eit nytt förslag torde åvägabringas, egnadt att tillvinna sig godkännande af samtliga riksstånden. Det lärer nemligen icke kunna förnekas, att de för det helas sammanhällning erforderliga bäde personer och åsigter kunna försvinna och förändras; samti att vissa gynnsamma tidskiften understundom förete sig, hvilka, en gång försummade, måhända aldrig återkomma. Ett sådant tidskifte är nu förhanden inom det älskade fäderneslandet; det erbjuder den ljusa bilden af ett sjelfständigt folk, som, trofast litande på och slutande sig till sin konung, samt hysande det djupaste förtroende till hans rådgifvarc, i endrägt och frid förbättrar sin statsförfattning, stärker rikets inre välbefinnande och yttre anseende, grundlägger en ökad aktning medborgare emellan samt sprider den glädje och belåtenhet, hvarom man i alla delar af landet gör sig förhoppning. Mäåtte hvarje representant, hvad stånd han än tillhör, noga betänka, att hans pligt, såsom svensk medborgare, bjuder att bidraga till förverkli gande af denna bild! Under den spända uppmärksamhet, hvarmed riksdagsförhandlingarne, här såsom öfverallt i landet, följas, hafva emellertid wunderrättelserna om det motstånd mot konungs och folks önskningar, som framträdt hos ett stort antal af ridderskapets och adelns ledamöter, uppväckt allvarliga bekymmer hos stadens invånare. Vid föreställningen derom, att dessa motståndare möjligen kunde i afgörandets stund bilda majoriteten på riddarhuset och dymedelst draga öfver fäderneslandet sådane följder af ett upp-skof, som härofvan blifvit skildrade uti ingalunda alltför mörka färger, hafva oron och farhågorne för den sorgliga förändring, som skulle förestå uti samhällsmedlemmarnes nuvarande lyckliga medborgerliga ställning sinsemellan, till den grad bemäktigat sig allas simnen, att man funnit pligten kräfva offentligt uttalande af dessa bekymmer. Det är i känslan af deuna pligt, Göteborgs stads innevånare, vid allmänt utlyst möte, ät oss, såsom deputerade, lemnat det ärofulla uppdrag att för eders excellens, i egenskap af rikets förste embetsman och derjemte ledamot af ridderskapet och adeln, uttala de äsigter, som inom detta samhälle äro rådande, på det att eders excellens, hvars stora förtjenster om representationsförslaget af nationen högt uppskattas, måtte i dessa åsigter finna ytterligare stöd för eders excellenss outtröttliga bemödanden att vid nu pågående riksdag bringa den med längtan motsedda reformen till en för fosterlandet önskvärd lösning. Mottag, eders excellens! genom oss uttrycken af vårt samhälles oskrymtade högaktning och tacksamhet.