Dessa sista ord voro en ljussträle för
Kempelen. En ide, ett verkligt diplomatiskt
svar föll honom in, Han såg sig räddad.
— Ack! svarade han, ers majestät yttrade
i går mycket riktigt: att min automat förutsåg
sitt nederlag och föredrog att på något sätt
döda sig sjelf heldre än att duka under. Hans
förstånds fjedrar hafva brustit. Ni hörde sjelf
det disharmoniska ljudet af dess fullkomliga
förstöring. Jag är så mycket mer otröstlig öf-
ver denna olycka, fortfor konstnären med be-
hagfullt sjelfförtroende, som jag hoppades, jag
tillstår det öppet, att draga nytta af vår lysan-
de motståndares beräkningar för att fullkomna
min automat och göra honom för alltid oöfver-
vinnerlig.
Catharina hade kunnat fortfara, men hon
gjorde det ej; utan förtjust af den wienske
konstnärens fyndighet, tackade hon honom
temligen niödigt, och lemnade honom med
orden:
— Hr Kempelen, sade hon med betydelse-
full ton, er automat är ganska skicklig; men
ni öfverträffar houom likväl i skicklighet.
Samma aftow öfverlemnade en officer till
automaten, från haus höga motståndarinna, en
präktig snusdosa prydd med rubiner.
Någon tid dererter var automaten i Eng-
land under ledning af en viss Anthon, till hvil-
ken Kempelen afträdt cen. Fortfor Woronsky
att spela för machinen: Jag vet det ej, men
man kan antaga det i följd af den ofantliga
framgång schackspelaren vid denna tid hade,
och hvarom tidningarne hade mycket att för-
kunna.