s. k. simple mannens mun uttryck på samma gång
af den häftigaste vrede och det djupaste förakt,
uttalade med en så energisk ton, attjag tyckte mig
hafva framför mig några af dessa dystra gestalter,
med bara armar och röda mössor från den franska
revolutionens blodigaste dagar, och mitt tvifvel på
sanningen af Ehrensvärds tal om hetsigheterna hos
den svenska nationen har skingrats; jag har isan-
niug tänkt mig möjligheten af en verklig fara der
jag förut på sin höjd endast väntat mig en farce. Om
personer af den mindre bildade samhällsställningen
egde förmåga att inse sakernas rätta beskaffenhet,
så skulle faran af deras sinnesaffekter ej vara sär-
deles stor: men nu är ett ord, framburet på sqyvall-
rets läppar och ofta alldeles oförstådt, tillräckligt
att blifva den tändande gnistan. Just derför att
folket ej riktigt inser i hvad förhållande utgången
af ett elektorsval står till representationsfrågan, får
det utaf klandret af valet ett dunkelt begrepp om
att någon verklig våda uppstått för reformen, och
der man ej tydligt ser faran fruktar man den öf-
verallt, äfven der den aldrig kan uppkomma. Jag
tror att de Hesta revolutioner hafva att täcka denna
blinda instinkt at fruktan för sitt esentliga utbrott.
Man kan derföre ej tillräckligt försigtigt umgås
med dessa flygande eldbränder, som kallas för
rykten. Och på sådana finnes här för det närva-
rande ingen brist. Ni kan ej föreställa er till
hvilka vidunderliga tolkningar hos folket sequestre-
ringen af ,Fäderneslandet här gaf anledning.
Man hörde konungens namn omtalas isammanhang
med ordet revolution,, hvartill kom talet om för-
räderi och truppsamlingar 0. s. v. och inbillningen
såg genast det bekanta blodbadet i Stockholm
under Christian Tyrann för sina ögon. Men
ätven bland de bättre klasserna är förbittringen
icke ringa, och en opiniousyttring äfven härifrån
är, efter hvad jag hört, icke osannolik. Ja, här
säges man hafva tagit saken så allvarsamt, att man
ej ärnar nöja sig med en telegrafhelsning endast,
utan affärda en ordentlig deputation, som ej har
att uttrycka blott ledsnad öfver det passerade, utan
äfven varningar för fortgåendet på den beträdda
vägen.
Vi äro redan inne i november, men ännu ligger
monitoren n:o 1, John Eriksson, qvar i våra far-
vatten, och har just nättopp lemnat sin vagga vid
Motala varf. I dag på förmiddagen skall någon
slags proffärd med fartyget, och profskjutning med
dess kolosser till kanoner företagas. Som ni vet
har flottan, den kungliga, ej mindre sina hemlig-
heter än postverket, det kungliga; och sådana saker
äro ej för profana ögon och öron, hvarföre man
också sköt med de Dahlerenska kanonerna med
sådant der krut, som inte smäller. Åtminstone
hörde vi, landtkrabbor, här på vår strand, ej ljudet
af skotten. Hvilken ärlig svensk önskar ej af
hjertat framgång och lycka åt dessa nya förstö-
ringsmaskiner, och lägger ogerna örat till för de
spåkråkor, som kraxa sin dystra olåt, om att man
här torde hafva kastat några millioner som det
heter i sjön.
Huru det sommer att gå med handtverksföre-
ningens kassa står, som jag haft äran att berätta,
tyvärr, tack vare vår upplysta länsstyrelse, i vida
fältet, och kommer väl att så stå till yttersta da-
gen, då denna verlden hafva en ända, och med
henne äfven handtverkareföreningens kassa. Under
sådana omständigheter är det fägnesamt att kunna
berätta att ej samma öde väntar alla förenings-
kassor. Här hafva vi, till exempel, handelsförenin-
gen och dess kassa. Denna förening har med full
resignation upplöst sig, utan att dock på något
sätt lemna sina kassor för vind och våg. Förenin-
gen hade nemligen tvenne kassor, till sammanlagdt
belopp af omkring 24,000 rdr. Dessa kassor har
föreningen lemmnat vid sin hädanfärd till herrar
stadsfullmäktige för upprättande af en handelsbörs
i Norrköping. Så beter man sig när man ej går
hutvudlöst tillväga utan har sinne för affärer och
afsky småfnaskiga intriger.
Att det för öfrigt finnes mer ruter i vårt nya
kommunalväsende än vår gamla länsinstitution, som
af gammal vana tycker bäst om att sofva på sa-
kerna, visa åtskilliga åtgärder vidtagna af kommu-
nalstyrelsen i ändamål att sätta ett och annati sitt
rätta esse. Dertill kunna vi nu äfven räkna det
förslag till ny hamnordning, af behofvet verkligen
påkallad, hvarmed hamnstyrelsen inkommit till
stadsfullmäktige. Om sjelfva förslagets värde kan
jag ej yttra mig, förutsatt att jag äfven förstode
den saken, då det ännu hvyilar oafgjordt hos full-
mäktige. Jag tror i allmänhet dock att tillämp-
ningen af hvarje sådan ny organisation är den onda
rätta pröfvostenen på dess värde. .
Förslaget till postmästaretjensten härstädes, tar
jagsför gifvet att ni redan känner. Såsom vanligt
upptager det personer, af hvilka troligtvis ingen
blir den rätte., ehuru den som har första rum-
met, postinspektoren i Östersund Klof Sodenstjerna,
som i många år till allmän belåtenhet förestått
postkontoret kärstädes, väl kunde anses fullt Meri-
terad att komma i åtanka vid tillsättande af en
tjenst, som hans far i många år innehade och till
hvilken han sålunda väl kan sägas vara både fö d d
och uppfostrad, Utgången kommer väl dock
förmodligen att visa, att till undfående af något af
de betydligare postkontoren i Sverige går vägen,
hvar vaggan än stått, genom lägerluckorna på
Ladugårdsgärde men ej genom någon postlucka.
t: Lektorn vid härvarande högre elementarläro-
verk, Y. Nyberg, har ansett det löna mödan, att
låta oss midt i vår materialism och jordiskhet kasta
en blick in i de ting, som i himmelen äro, för hvil-
ket ändamål han kommer att hålla 6 föreläsningar
i tekniska skolans stora lärosaliastronomien, hvar-
med början lärer göras lördagen d. 11 dennes. Vi
gratulera våra medborgare till denna kurs i himla-
läran, såsom vetenskapen uppfattar den, under
hopp att åhörarne må finna den öfverensstämma
med teologiens, uppfattning af densamma.
Thomas.