s. k. simple mannens mun uttryck på samma gång af den häftigaste vrede och det djupaste förakt, uttalade med en så energisk ton, attjag tyckte mig hafva framför mig några af dessa dystra gestalter, med bara armar och röda mössor från den franska revolutionens blodigaste dagar, och mitt tvifvel på sanningen af Ehrensvärds tal om hetsigheterna hos den svenska nationen har skingrats; jag har isanniug tänkt mig möjligheten af en verklig fara der jag förut på sin höjd endast väntat mig en farce. Om personer af den mindre bildade samhällsställningen egde förmåga att inse sakernas rätta beskaffenhet, så skulle faran af deras sinnesaffekter ej vara särdeles stor: men nu är ett ord, framburet på sqyvallrets läppar och ofta alldeles oförstådt, tillräckligt att blifva den tändande gnistan. Just derför att folket ej riktigt inser i hvad förhållande utgången af ett elektorsval står till representationsfrågan, får det utaf klandret af valet ett dunkelt begrepp om att någon verklig våda uppstått för reformen, och der man ej tydligt ser faran fruktar man den öfverallt, äfven der den aldrig kan uppkomma. Jag tror att de Hesta revolutioner hafva att täcka denna blinda instinkt at fruktan för sitt esentliga utbrott. Man kan derföre ej tillräckligt försigtigt umgås med dessa flygande eldbränder, som kallas för rykten. Och på sådana finnes här för det närvarande ingen brist. Ni kan ej föreställa er till hvilka vidunderliga tolkningar hos folket sequestreringen af ,Fäderneslandet här gaf anledning. Man hörde konungens namn omtalas isammanhang med ordet revolution,, hvartill kom talet om förräderi och truppsamlingar 0. s. v. och inbillningen såg genast det bekanta blodbadet i Stockholm under Christian Tyrann för sina ögon. Men ätven bland de bättre klasserna är förbittringen icke ringa, och en opiniousyttring äfven härifrån är, efter hvad jag hört, icke osannolik. Ja, här säges man hafva tagit saken så allvarsamt, att man ej ärnar nöja sig med en telegrafhelsning endast, utan affärda en ordentlig deputation, som ej har att uttrycka blott ledsnad öfver det passerade, utan äfven varningar för fortgåendet på den beträdda vägen. Vi äro redan inne i november, men ännu ligger monitoren n:o 1, John Eriksson, qvar i våra farvatten, och har just nättopp lemnat sin vagga vid Motala varf. I dag på förmiddagen skall någon slags proffärd med fartyget, och profskjutning med dess kolosser till kanoner företagas. Som ni vet har flottan, den kungliga, ej mindre sina hemligheter än postverket, det kungliga; och sådana saker äro ej för profana ögon och öron, hvarföre man också sköt med de Dahlerenska kanonerna med sådant der krut, som inte smäller. Åtminstone hörde vi, landtkrabbor, här på vår strand, ej ljudet af skotten. Hvilken ärlig svensk önskar ej af hjertat framgång och lycka åt dessa nya förstöringsmaskiner, och lägger ogerna örat till för de spåkråkor, som kraxa sin dystra olåt, om att man här torde hafva kastat några millioner som det heter i sjön. Huru det sommer att gå med handtverksföreningens kassa står, som jag haft äran att berätta, tyvärr, tack vare vår upplysta länsstyrelse, i vida fältet, och kommer väl att så stå till yttersta dagen, då denna verlden hafva en ända, och med henne äfven handtverkareföreningens kassa. Under sådana omständigheter är det fägnesamt att kunna berätta att ej samma öde väntar alla föreningskassor. Här hafva vi, till exempel, handelsföreningen och dess kassa. Denna förening har med full resignation upplöst sig, utan att dock på något sätt lemna sina kassor för vind och våg. Föreningen hade nemligen tvenne kassor, till sammanlagdt belopp af omkring 24,000 rdr. Dessa kassor har föreningen lemmnat vid sin hädanfärd till herrar stadsfullmäktige för upprättande af en handelsbörs i Norrköping. Så beter man sig när man ej går hutvudlöst tillväga utan har sinne för affärer och afsky småfnaskiga intriger. Att det för öfrigt finnes mer ruter i vårt nya kommunalväsende än vår gamla länsinstitution, som af gammal vana tycker bäst om att sofva på sakerna, visa åtskilliga åtgärder vidtagna af kommunalstyrelsen i ändamål att sätta ett och annati sitt rätta esse. Dertill kunna vi nu äfven räkna det förslag till ny hamnordning, af behofvet verkligen påkallad, hvarmed hamnstyrelsen inkommit till stadsfullmäktige. Om sjelfva förslagets värde kan jag ej yttra mig, förutsatt att jag äfven förstode den saken, då det ännu hvyilar oafgjordt hos fullmäktige. Jag tror i allmänhet dock att tillämpningen af hvarje sådan ny organisation är den onda rätta pröfvostenen på dess värde. . Förslaget till postmästaretjensten härstädes, tar jagsför gifvet att ni redan känner. Såsom vanligt upptager det personer, af hvilka troligtvis ingen blir den rätte., ehuru den som har första rummet, postinspektoren i Östersund Klof Sodenstjerna, som i många år till allmän belåtenhet förestått postkontoret kärstädes, väl kunde anses fullt Meriterad att komma i åtanka vid tillsättande af en tjenst, som hans far i många år innehade och till hvilken han sålunda väl kan sägas vara både fö d d och uppfostrad, Utgången kommer väl dock förmodligen att visa, att till undfående af något af de betydligare postkontoren i Sverige går vägen, hvar vaggan än stått, genom lägerluckorna på Ladugårdsgärde men ej genom någon postlucka. t: Lektorn vid härvarande högre elementarläroverk, Y. Nyberg, har ansett det löna mödan, att låta oss midt i vår materialism och jordiskhet kasta en blick in i de ting, som i himmelen äro, för hvilket ändamål han kommer att hålla 6 föreläsningar i tekniska skolans stora lärosaliastronomien, hvarmed början lärer göras lördagen d. 11 dennes. Vi gratulera våra medborgare till denna kurs i himlaläran, såsom vetenskapen uppfattar den, under hopp att åhörarne må finna den öfverensstämma med teologiens, uppfattning af densamma. Thomas.