Jonathan, som tortfarande höll sig orörhg,
hade all möda att dölja sin glädje.
De två unga qvinnorna betäckte sina ansig-
ten med händerna. Alla spelarne hade stigit upp
på en gång; de voro intagna af en ytterlig för-
bittring och knappt någon af dem kunde gå utan
att ragla,
Sam och Bernard ville båda störta sig på
Anhita; Tom och österrikarn rusade mot Nan-.
nette.
Men på vägen uppstod ett handgeming.
Jonathan hade gjort en rörelse, såsom för att
skynda till qvinnornas bistånd. Men han tyg:
lade sin ifver. De tåg hvarmed hans armar vo:o
hundna, och som på förband blifvit afskurna,
föllo emellertid ned på golfvet till följd af den
starka darrning, hvaraf haus kropp genomfors
Ingen gaf akt derpå.
Allt artade sig bra utan hans mellankomst.
Redan slogs och blödde man. Sam Smith hade
blifvit sårad i pannan. .
Plötsligt uppgaf Nannette ett skri. Hon
hade lyftat sina ögon mot himmelen, för att bedja
sin sista bön, Och hvad hade hon blifvit varse?
Jo, ett fyrkantigt hål i taket och genom
detta himmelens stjernor. Naranja följde rikt-
ningen af heunes biick och slog ihop sina små
vackra händer, Båda två trodde sig drömma!
En del utaf en menniskokropp blef synlig i
öppningen och ett tu tre hoppade Grelot, vig
som en katt, ned i rummet, Hans tvenne första
skott dödade två banditer. Roger kom nuned-
hoppande. Han gjorde det ännu bättre än Gre-
lot. Tre af de öfverlastade dryckesbröderna föllo,
genomborrade af hans kulor, till golfvet.
I sjelfva verket kunde man säga att våra