Jonathan, som tortfarande höll sig orörhg, hade all möda att dölja sin glädje. De två unga qvinnorna betäckte sina ansigten med händerna. Alla spelarne hade stigit upp på en gång; de voro intagna af en ytterlig förbittring och knappt någon af dem kunde gå utan att ragla, Sam och Bernard ville båda störta sig på Anhita; Tom och österrikarn rusade mot Nan-. nette. Men på vägen uppstod ett handgeming. Jonathan hade gjort en rörelse, såsom för att skynda till qvinnornas bistånd. Men han tyg: lade sin ifver. De tåg hvarmed hans armar vo:o hundna, och som på förband blifvit afskurna, föllo emellertid ned på golfvet till följd af den starka darrning, hvaraf haus kropp genomfors Ingen gaf akt derpå. Allt artade sig bra utan hans mellankomst. Redan slogs och blödde man. Sam Smith hade blifvit sårad i pannan. . Plötsligt uppgaf Nannette ett skri. Hon hade lyftat sina ögon mot himmelen, för att bedja sin sista bön, Och hvad hade hon blifvit varse? Jo, ett fyrkantigt hål i taket och genom detta himmelens stjernor. Naranja följde riktningen af heunes biick och slog ihop sina små vackra händer, Båda två trodde sig drömma! En del utaf en menniskokropp blef synlig i öppningen och ett tu tre hoppade Grelot, vig som en katt, ned i rummet, Hans tvenne första skott dödade två banditer. Roger kom nunedhoppande. Han gjorde det ännu bättre än Grelot. Tre af de öfverlastade dryckesbröderna föllo, genomborrade af hans kulor, till golfvet. I sjelfva verket kunde man säga att våra