Riksängen var I går oå taiför som den vanligen är i sin början, Stånden höllo på förmiddagen genom deputationer tal till hvaran-dra och herrar talmän svarade. På eftermiddas gen kl. 6 nppvaktade stånden, under sina tal: mäns anförande, konungen och höllo tal till ho, hvarpå konungen svarade, I ståndens tal är att märka, att adelns och presteståndets voro mycket odeciderade och onekligen snarast lutande åt afvoghet mot represeutationsreformen. Grefve Arvid Posse talade för adeln och han är sjelf en af dem, som hushålla med sin sjelfskrifvenhet. Presteståndet använde till talman den för sin besynnerliga vältalighet bekante biskop Sundberg, som en gång lyckönskade en skola till dess upplösning, men denna gång var mera konserverande. Borgarståndets deputation anfördes af hr L. J. Hierta. Han lade adeln och presteståudet på hjertat vigten af representationsformen i en lyclig blandning af allvar och fin ironi. Det var mästerligt, hans sätt att förutsätta det adeln denna gång så talrikt infunnit sig för att uppoffra sin sjelfskrifvenhet och hans satiriska erinran till det heliga ståndet att det går en oro genom tiden. Bondeståndets talare, magister Lönnberg, framhöll i hvarje tal för de öfriga angelägenheten af den sak som alla borde sätta framför allt. Särdeles pikant var den okunnighet presteståndet i sitt svar låtsade om hela saken. Konungen yttrade sig till borgaroch bondestånden otvetydigt för reformen. Det gladde honom, sade han, att de begge stånden med Dbifall upptagit hans åtgärder. Annu starkare lärer konungen komma att betona sin tillgifvenhet för representationsförslaget i det tal han i dag kommer att hålla till ständerna. Vi skola i morgon meddela några utdrag af de vexlade talen. Sammanträde å HHölel Suetde. Den fraktion af Ridderskapet och Adeln, hvilken icke funnit sig belåten med det val till kommitte för uppgörande af Bänkmansoch Elektors-listor för utskotten, som egde rum å hötel Phoenix, hade tills i förrgår afton öfverenskommit om ett möte å hötel Suede, hvilket var ganska talrikt besökt. Ordföranden i sednaste riksdags konstitutions-utskott, presidenten Th, Munck af Rosensköld förde der ordet, Sedan man först öfverenskommit om att bilda ett sällskap, hvars hufvudsakligaste syftemål skulle blifva, att inom adeln arbeta för det hvilande representationsförslagets framgång, nedsattes till en början en kommittåe af 2 personer för att uppgöra listor för Bänkmansoch Elektorsvalen, hvartill enhälligt valdes landshöfdingen frih. Alströmer, kaptenen frih. Liljencrantz, kaptenen C. Mannerskantz samt häradshöfdingarne P. J. von Ehrenheim och C. Nordenfalk: och skulle sällskapet ånyo sammanträda i dag kl. 7 e. m. på samma stille för granskning af de utaf kommitten uppgjorda förslag, till hvilket möte ifven de medlemmar af ridderskapet och adeln skulle inbjudas, hvilka i afseende på utskottsillsättningen, icke önskade ansluta sig till de förslag till Bänkmän och Elektorer, som komna att framläggas af den på hotel Phenix itsedda kommitte. Sedan utskottsvalen försiggått skulle sällskapet, — hvars bestyrelse id interim lärer utgöras af presidenten Munk if Rosensköld, kapten Mannerskantz och häradshöfding Ehrenheim — kalla till nytt samnanträde för vidare öfverfäggningar om rikslagens vigtigaste frågor. Två dagar i Stockholm. Ulers nya lustspel med detta namn gick i lörlags afton för första gången öfver södra teaerns tiljor. Vi äro vana att af denna förattare få se bilder ur verkligheten och sålana visade han oss äfven nu. En hederlig borgare från Wimmerby med dotter och en plifvande måg kommer till Stockholm för att oa sig ett par dagar. Vid åsynen af den rackra hufvudstaden fattas emellertid den blifvande mågen af en förtjusningssvindel, så att jan glömmer både fästmö och svärfar och i tället söker upp en gammal vän, viktualierandelsbetjent. Denne sednare tar landsortsrännen om hand och lofvar att göra honom ;ekant med Stockholmslifvets fröjder. Härfter börjar en serie af upptåg, mer och min