Riksängen var I går oå taiför som
den vanligen är i sin början, Stånden höllo på
förmiddagen genom deputationer tal till hvaran--
dra och herrar talmän svarade. På eftermiddas
gen kl. 6 nppvaktade stånden, under sina tal:
mäns anförande, konungen och höllo tal till ho-
, hvarpå konungen svarade,
I ståndens tal är att märka, att adelns och
presteståndets voro mycket odeciderade och onek-
ligen snarast lutande åt afvoghet mot represeuta-
tionsreformen. Grefve Arvid Posse talade för
adeln och han är sjelf en af dem, som hushålla
med sin sjelfskrifvenhet. Presteståndet använde
till talman den för sin besynnerliga vältalighet
bekante biskop Sundberg, som en gång lyck-
önskade en skola till dess upplösning, men
denna gång var mera konserverande.
Borgarståndets deputation anfördes af hr L.
J. Hierta. Han lade adeln och presteståudet på
hjertat vigten af representationsformen i en lyc-
lig blandning af allvar och fin ironi. Det var
mästerligt, hans sätt att förutsätta det adeln den-
na gång så talrikt infunnit sig för att uppoffra
sin sjelfskrifvenhet och hans satiriska erinran
till det heliga ståndet att det går en oro genom
tiden.
Bondeståndets talare, magister Lönnberg,
framhöll i hvarje tal för de öfriga angelägenheten
af den sak som alla borde sätta framför allt.
Särdeles pikant var den okunnighet presteståndet
i sitt svar låtsade om hela saken.
Konungen yttrade sig till borgar- och bon-
destånden otvetydigt för reformen. Det gladde
honom, sade han, att de begge stånden med Dbi-
fall upptagit hans åtgärder.
Annu starkare lärer konungen komma att
betona sin tillgifvenhet för representationsförsla-
get i det tal han i dag kommer att hålla till
ständerna.
Vi skola i morgon meddela några utdrag af
de vexlade talen.
Sammanträde å HHölel
Suetde. Den fraktion af Ridderskapet och
Adeln, hvilken icke funnit sig belåten med det
val till kommitte för uppgörande af Bänkmans-
och Elektors-listor för utskotten, som egde rum
å hötel Phoenix, hade tills i förrgår afton öf-
verenskommit om ett möte å hötel Suede, hvil-
ket var ganska talrikt besökt. Ordföranden
i sednaste riksdags konstitutions-utskott, pre-
sidenten Th, Munck af Rosensköld förde der
ordet, Sedan man först öfverenskommit om
att bilda ett sällskap, hvars hufvudsakligaste
syftemål skulle blifva, att inom adeln arbeta
för det hvilande representationsförslagets fram-
gång, nedsattes till en början en kommittåe af
2 personer för att uppgöra listor för Bänk-
mans- och Elektorsvalen, hvartill enhälligt
valdes landshöfdingen frih. Alströmer, kapte-
nen frih. Liljencrantz, kaptenen C. Manner-
skantz samt häradshöfdingarne P. J. von
Ehrenheim och C. Nordenfalk: och skulle säll-
skapet ånyo sammanträda i dag kl. 7 e. m.
på samma stille för granskning af de utaf
kommitten uppgjorda förslag, till hvilket möte
ifven de medlemmar af ridderskapet och adeln
skulle inbjudas, hvilka i afseende på utskotts-
illsättningen, icke önskade ansluta sig till de
förslag till Bänkmän och Elektorer, som kom-
na att framläggas af den på hotel Phenix
itsedda kommitte. Sedan utskottsvalen för-
siggått skulle sällskapet, — hvars bestyrelse
id interim lärer utgöras af presidenten Munk
if Rosensköld, kapten Mannerskantz och hä-
radshöfding Ehrenheim — kalla till nytt sam-
nanträde för vidare öfverfäggningar om riks-
lagens vigtigaste frågor.
Två dagar i Stockholm. Ul-
ers nya lustspel med detta namn gick i lör-
lags afton för första gången öfver södra tea-
erns tiljor. Vi äro vana att af denna för-
attare få se bilder ur verkligheten och så-
lana visade han oss äfven nu. En hederlig
borgare från Wimmerby med dotter och en
plifvande måg kommer till Stockholm för att
oa sig ett par dagar. Vid åsynen af den
rackra hufvudstaden fattas emellertid den blif-
vande mågen af en förtjusningssvindel, så att
jan glömmer både fästmö och svärfar och i
tället söker upp en gammal vän, viktualie-
randelsbetjent. Denne sednare tar landsorts-
rännen om hand och lofvar att göra honom
;ekant med Stockholmslifvets fröjder. Här-
fter börjar en serie af upptåg, mer och min-