KURSNUSETSSOPEIN UTSE SRCEUVET 00 nn renar ror
Hon såg på klockan, som fattades en qvart
i fem.
— Packa ned mina saker! befallde hon.
Jag reser bort på en månad. Lägg ned allt,
hvad ni kunna hinna med.
Hon makade undan brefven och blommorna
för att bereds rum på bordet.
Hennes penna flög öfver papperet.
Det åtgick tre minuter för henne att skrif-
va ett bref.
Hon inneslöt detta jemte Naranjas biljett
i ett kuvert, hvarpå bon skref Roger de Lavaur
esq., hotel Victoria Melbourne,
Derpå ropade hon på Su.
— SA snart jag rest, skall du bära detta
till vederbörlig ort och ställe. aga att du inte
tappar det.
— O! min goda matmor! jemrade sig Su,
hvad skall det väl nu bli af mig?
— Den herrn, som nyss gick härifrån, skall
ta hand om dig, svarade Nannette.
Den lilla negrinnan gret så bittert. Nan-
nette kunde icke heller återhålla tårarne, då hon
betraktade detta hus, der hon efter månader af
arbete och ensamhet fått upplefva en timma af
obeskriflig glädje. Hon tänkte:
— Och jag som sade åt honom: i morgon
skola vi äta middag i det grönal...
Men tanken på den stackars fången, som
var nära att dö af sorg och trånad derborta,
kom snart hennes ögonblickliga vankelmod att
upphöra. På hvad sät, hon kunde gagna den
olyckliga Naranja, det visste endast Gud; men
sjelf var hon öfvertygad om att åtminstone på
något sätt kunna binraga att skingra hennes
förtviflan och göra henne nytta,