KURSNUSETSSOPEIN UTSE SRCEUVET 00 nn renar ror Hon såg på klockan, som fattades en qvart i fem. — Packa ned mina saker! befallde hon. Jag reser bort på en månad. Lägg ned allt, hvad ni kunna hinna med. Hon makade undan brefven och blommorna för att bereds rum på bordet. Hennes penna flög öfver papperet. Det åtgick tre minuter för henne att skrifva ett bref. Hon inneslöt detta jemte Naranjas biljett i ett kuvert, hvarpå bon skref Roger de Lavaur esq., hotel Victoria Melbourne, Derpå ropade hon på Su. — SA snart jag rest, skall du bära detta till vederbörlig ort och ställe. aga att du inte tappar det. — O! min goda matmor! jemrade sig Su, hvad skall det väl nu bli af mig? — Den herrn, som nyss gick härifrån, skall ta hand om dig, svarade Nannette. Den lilla negrinnan gret så bittert. Nannette kunde icke heller återhålla tårarne, då hon betraktade detta hus, der hon efter månader af arbete och ensamhet fått upplefva en timma af obeskriflig glädje. Hon tänkte: — Och jag som sade åt honom: i morgon skola vi äta middag i det grönal... Men tanken på den stackars fången, som var nära att dö af sorg och trånad derborta, kom snart hennes ögonblickliga vankelmod att upphöra. På hvad sät, hon kunde gagna den olyckliga Naranja, det visste endast Gud; men sjelf var hon öfvertygad om att åtminstone på något sätt kunna binraga att skingra hennes förtviflan och göra henne nytta,