oficerskårer samt en bataljon af stadens, länets
m. I skarpskyttar, inalles omkring 800 man
samt kadettkompaniet af 120 lärjungar vid
elementarläroverket uppställa sig i haie på
jernbangården. Solen skiner, anletena se glada
ut, bantåget kommer med kungen och prins
August och inbjudna gäster. Landshöfding och
vederbörande mnotabiliteter mottaga dem De
fara till slottet eller till sina enskilda värdar.
Folkmassan följer med och stannar kring ho-
tellet och på torget.
Kl. 2 samlades å stadshuset stater och
kårer, komiterade för Engelbrektstoden, in-
bjudne gäster samt invånare i Örebro och
gingo i procession, mellan en haie af skarp-
skyttar, till kyrkan, der redan förut läktarne
voro prydda med damer och en talrik kör
placerad på orgelläktaren, under anförande af
musikdirektören Lewerth. — Konungen och
pring August togo plats i koret, öfrige delta-
gare i kyrkans bänkar
Man såg i processionen, bland andra. vx-
cellensen Sparre, ledamöter af Stockholms
skarpskytteförenings styrelse, flera riksdags-
män fån olika orter, representanter för Stock-
holms borgerskaps infanterikår (major Schalin
och löjtnant Åspengren) samt ombud för skarp-
skytteföreningar i många städer. Mesta upp-
märksawheten väckte ett antal Fellingsbro-
boer, klädda i långa svarta rockar med röda
kragar, slag och ärm-uppslag. Traditionen
förmäler att det var i sådan uniform som
Fellingsbro allmoge deltog i Engelbrekts här-
tåg. (Det är eljest endast St -x 2 27:0c-
kenboe er, som i Nerike ha bibehållit snitten å
sin drägt från fordom.)
Ceremonien i kyrkan började med af-
sjungandet af den högtidliga marschen: Låt
dina portar upp, hvarefter och sedan första
versen af psalmen 124: Vår Gud är oss en
väldig borg, var afsjungen, doktor Gumelius
uppsteg på prekstolen ochi ett utförligt tal
tecknade Engelbrekt Engelbrektsson, hans ka
rakter, hans bragder och hans inflytande på
Sverges öde.
Doktor Gumelius gjorde först en helsning
till konungen och häntydde dervid på det
lyckliga förhållandet som visar sig derigenom,
att konung och folk gemensamt firar en sådan
fest sont denna. — Sverge har ofta sväfvat
i fara, sade han derefter, men aldrig har dess
yttre frihet varit svårare hotad än under Kal-
marunionen, då de danska konungarne ville
göra Danmark till hufvudland och de dermed
förenade rikena till underlydande. Det är
Engelbrekt Engelbrektssons oförgängliga ära
att han, då han störtade detta välde, tillika
gaf ett sådant medvetande af den egna kraf-
ten åt svenska folket, att det aldrig mer kun-
de betvingas.
Den tacksamhet Sverge är skyldigt En-
gelbrekt har på 400 år ej fått sitt uttryck.
Nu vill folket ändtligen gifva ett sådant.
Vid tiden före Engelbrekts uppträdande
hade konungarne förbjudit den svenska odal-
mannen att bära vapen för att kunna förtryc-
ka honom, De hade upphört att sammankal-
la odalbönderna till allmänt ting och beröfvat
lagmännen deras inflytande. De som ursprung-
ligen icke voro någonting annat än hofvets
tjenare hade efterhand böjt sig upp till en
öfverdrifven höjd och ryektes ofta med sjelfva
kouungarne om makten; alltför ofta lyckades
de äfven vinna den. Härtill kom förtrycket från
Danmark. Då bröt Engelbrekt upp från Da-
larne och räddade Sverge som eljest skulle
gått under.
Tal. tecknade nu i korthet hjeltens korta
och lysande segerbana, adelns motstånd mot
honom, slutligen hans tragiska död för en
adelsmans hand, och huru Carl Knutsson nä-
stan gillade detta mord. Statsklokheten har
en egen moral.s
Till Örebro kyrka fördes Engelbrekts lik.
Man vet icke rätt hvar det hvilar; det tros
vara i koret. På 1500-talet fann man en in-
skrift som antydde det, men om den inskrif-
tem var pålitlig, känner man icke. De som
buro honom till hans graf voro dock i sådana
omständigheter, att de kunna antagas ha haft
råd att balsamera hans stoft, -- Örebro kyrka
i sin helhetjmå således anses för hans hvilorum,
Vidare utvecklade talaren för sina åhö-
rare Engelbrekts förut omtalade stora infly-
tande på de kommande generationerna — ett
RASK VEPIUNLS 00 HIUBFEE TUSEN LENA REIN PINE ANRANTANNKDESNT EET