med sin droschka, redan intagit sin plats på
stationen, då skottet simnall af, möjligen kun-
nat köra öfver pistolen, som kanske legat på
gatan och derför brunnit af, då han körde öf-
ver den, — fastän den anklagade gjort sig
skyldig till denna tvetalan, föranledde den-
samma likväl icke till någon vidare åtgärd,
utan blef den tilltalade af bristande bevisning
lösslaåppt och har sedan ej heller inmanats,
hvarför vi nu litet hvar äro öfvertygade om,
att detta djerfva mordattentat aldrig kommer
att uppklaras, likasom man troligen ej heller
skall, om icke pressen tager uti med saken,
urgera målet. Det synes mig b:synnerligt, att
den polismästare, som först ledde ransaknin-
gen, icke äfven fullföljde den till slut, isyn-
verhet som han väl kände alla detaljer och
biomständigheter, om hvilka den honom aflö-
sande först nu tager kunskap, i det han t. ex.
för ett par dagar sedan först var och besåg
den plats, der pistolen, sedan skottet aflossats,
låg. Saken är verkligen en cause celebre, och
det talas mycket bärom i enskilda kretsar,
isynnerhet som trenne inbrottssiölder 3 nätter
å rad kommit och lagt lök på laxen, ty det
finnes nästan ingen, som hyser någon verklig
förtröstan om att inbrottstjufvarne skola bli
upptäckta mer än den djerfve attentatorn.
Jag har ansett mig ej böra underlåta att
bringa till allmänhetens kunskap dessa om-
ständigheter, ty det bör dock uttalas, att det
ordningsälskande Göteborg befinner sig i ett
tillstånd, der lätt oordningar af allt: gröfre
slag kunna bli en stående norm, ifall den nu
rådande slappheten skall få fortfara.
Såsom ett ytterligare bevis på sanningen
af detta polisens slapphetstillstånd, förtjenar
nämnas, att en här utkommande veckotidning
innehöll i lördagsmorgon en förfrågan till ve-
derbörande om, huru länge det öfverdådiga
körandet på stadens gator skall få fortfara,
utan att något göres för stäfjandet af detta
ofog. Riktigt, ännu samma dag körde en åka-
re öfver ett barn, som deraf ljöt döden, och
gaf sålunda en blodig illustration åt anmärk-
ningen.
Öfverallt annorstädes är det vanligt, att
de allmänna åkarne stå under polisens strän-
ga uppsigt och isynnerhet de, som tillhanda-
hålla droschkor för allmänheten. Någon så-
dan uppsigt känner man knappast till härstä-
des. Droskkuskarne äro verkliga enfants per-
dus, samhällets misgrables, och ruset sitter
oftare på kuskbocken än det ligger inne i
droschkan. Den händelse, som nu timat med
droschkuskens mordattentat på sin husbonde
lemnar bästa beviset på, hvars andas barn
dessa kuskar äro. På denna plats, om nå-
gonstädes, fordras nyktert och ordentligt folk,
men hos oss ser man drokskuskinrättningen
uppamma ett slägte af eländiga varelser, som
väcka vämjelse, så pussiga, ruskiga och smut-
siga Be dessa varelser ut, en misshaglig skugg-
bild på vår annars så snygga och propra stad,
Efter två å tre års existens, ha dessa åkare
emellertid ännu ieke kommit under myndig-
heternas särskilda uppsigt, fastän allmänheten
lera gånger klagat derötver, ja, någon bestämd
taxa har ej ens funnits. Först nu efter 2 å
3 års moget öfvervägande och sedan en
gräslig olycka genom attentatet var nära att
ske, har man tagit Gud i hågen och allvar
i sinnet och låtit genom annons förstå, att
snart något skall tillgöras, ehuru man dock
ansett härmed kunna anstå, tills den mid-
dag är öfver, som stadens tjenstemän i dag
gifva för en af sina borgmästare, hr Ekman,
och hvilken middag länge varit föremål för
samtal man och man emellan, så att man kan
taga för atgjordt, att den blir ytterst splendid.
Med vårt Museum har nu förenats en
större ritskola under hufvudsaklig ledning at
artisten G. Saloman. Denna institution skri-
der sålunda allt mera framåt i sin utveckling.
Jag antager, att de offentliga föreläsningarne
Museet snart skola börja; dock lär någon
brist råda på föreläsare. Museet åtnjuter ännu
icke något offentligt anslag -— hvilket vi dock
boppas att riksdagen skall bevilja, ty här mer
in någon annorstädes i vårt land behöfs det,
att ansträngningar göras för iutelligensens be-
främjande och understödjande, för att bilda en
motvigt mot och förädla Jet så starkt domi-
nerande äflandet efter materiel vinning och
materiela intressen,
Jag bar visserligen åtskilligt mera på min
promemoria, men får härmed atsluta min skrif-
velse för dagen och uppskjuta med det öfriga
till en annan gång. B-r.
a nn a NS NFS