verlden offentligen gaf tillkänna sin sorg efter Abr. Liocolu. Vi äro vana att stå och gapa på mycket mindre än så, och derför samlades vi ock naturligtvis som fårskockar kriog den lilla forslappen från andra sidan af Atlanten. Ena engelsman, litet tokig på nå visst, som vi här säga om ett från allmänna fåran afvikande lynne, gjorde betydliga uppköp af hvargehanda husgeråd; slöjdverktyg och klädespersedlar, sin cgen kassa till icke ringa mehn, men säljarne till stor fromma. Här har man aldrig förr haft exempel på att utländningar farit öfver land och haf för att köpa näfverkuntar, träskedar och spikade skor. Det ovanliga i saken gjorde att Dalgubbarne började tro att näfver och träd, skosulor och spik voro sällsyutare utomlands än silfver och guld, hvarför åc ock passade på och gjorde sig en god marknad genom mångdubbelt förhöjda priser. Engelsmannen tyckte dock lyckligtvis att äfven bun gjort goda affirer, så att å båda sidor udda blef jemt. Från Solleftfeåa skrifves den 6 deones: Oaktadt under sistförflutne: vinter gjordes fångst af ej mindre än 5 fullvexta björnar, nemligen 3:ne hanar och 2:ae honor samt 3:ne ungar eller tillsammans 8 björnar, synes likväl rofslägtet i den stora skogssträcka, gom utgör Graninge, Sollefteå, Thorsåkers, Ytterlännäs och Wiksjö utmarker, ännu hafva talrika representanter. I Ytterlännäs socken nedrefvos af björn under försommaren 3:ne kor samt 1 oxe, i Dahls socken likaledes 1 oxe samt på Sollefteå utmark 1 ko; för några veckor sedan dödades 1 ko och 1 oxe en knapp fjerdingsväg från Tjells by i Multrå socken, hvarest äfven för kort tid sedan hästsökare varsnade spår efter 3:ne björnar, troligen 1 hona med 2:ne ungar. Af får, hvilka härstädes under sommaren löpa fritt omkring i skogarna, skall en mängd dödade hafva anträffats. De björnar, som nu föröda boskapshjordarna, äro till den grad djerfva, att de drifva sitt ofog stundom till och med tätt invid gårdarng, och vallhjonen, som nu måste allmänt begagnags, kunna, ehuru närvarande, med största möda skrämma dem från sina kära husdjur. Enahanda närgångenhit hos björnar omtalas från en sydligare del af Norrland. Det är nemligen i Hudiksvalls veckoblad man berättar: I medlet af förliden månad ha 5 stycken björnar i ett sällskap gästat Håfra by af Färila socken och der lätit sig smaka 15 st. fårkreatur, deraf 6 st. hos en föga förmögen smed, hos hvilken nallarne varit så närgångna, att de på cirka 12 å 15 famnars afstånd från smedjan börjat rifva kreatur. Vid ett annat litet torp har hela sällskapet banat sig väg midtigenom en kornåker. I Bergsjö by hade de en afton kommit rusande till en vattenhemtningskälla, just då mannen i gården kom för att hemta vatten, — mannen måste fortare än vanligt laga sig in. Vis e8karpskytlfarnres prisekjulning i Norrköping i måndags togs företa priset af Sven Hansson, som är vald till riksdagsman vid nästa riksdag för Hammarkinds och Skärkinds häraders domsaga. ve