verlden offentligen gaf tillkänna sin sorg efter
Abr. Liocolu. Vi äro vana att stå och gapa
på mycket mindre än så, och derför samlades
vi ock naturligtvis som fårskockar kriog den
lilla forslappen från andra sidan af Atlanten.
Ena engelsman, litet tokig på nå visst, som
vi här säga om ett från allmänna fåran af-
vikande lynne, gjorde betydliga uppköp af
hvargehanda husgeråd; slöjdverktyg och klä-
despersedlar, sin cgen kassa till icke ringa
mehn, men säljarne till stor fromma. Här
har man aldrig förr haft exempel på att ut-
ländningar farit öfver land och haf för att
köpa näfverkuntar, träskedar och spikade skor.
Det ovanliga i saken gjorde att Dalgubbarne
började tro att näfver och träd, skosulor och
spik voro sällsyutare utomlands än silfver och
guld, hvarför åc ock passade på och gjorde
sig en god marknad genom mångdubbelt för-
höjda priser. Engelsmannen tyckte dock lyck-
ligtvis att äfven bun gjort goda affirer, så att
å båda sidor udda blef jemt.
Från Solleftfeåa skrifves den 6
deones: Oaktadt under sistförflutne: vinter
gjordes fångst af ej mindre än 5 fullvexta
björnar, nemligen 3:ne hanar och 2:ae honor
samt 3:ne ungar eller tillsammans 8 björnar,
synes likväl rofslägtet i den stora skogssträcka,
gom utgör Graninge, Sollefteå, Thorsåkers,
Ytterlännäs och Wiksjö utmarker, ännu hafva
talrika representanter. I Ytterlännäs socken
nedrefvos af björn under försommaren 3:ne
kor samt 1 oxe, i Dahls socken likaledes 1
oxe samt på Sollefteå utmark 1 ko; för några
veckor sedan dödades 1 ko och 1 oxe en
knapp fjerdingsväg från Tjells by i Multrå
socken, hvarest äfven för kort tid sedan häst-
sökare varsnade spår efter 3:ne björnar, tro-
ligen 1 hona med 2:ne ungar. Af får, hvilka
härstädes under sommaren löpa fritt omkring
i skogarna, skall en mängd dödade hafva an-
träffats.
De björnar, som nu föröda boskapshjor-
darna, äro till den grad djerfva, att de drifva
sitt ofog stundom till och med tätt invid går-
darng, och vallhjonen, som nu måste allmänt
begagnags, kunna, ehuru närvarande, med stör-
sta möda skrämma dem från sina kära hus-
djur.
Enahanda närgångenhit hos björnar om-
talas från en sydligare del af Norrland. Det
är nemligen i Hudiksvalls veckoblad man be-
rättar: I medlet af förliden månad ha 5
stycken björnar i ett sällskap gästat Håfra by
af Färila socken och der lätit sig smaka 15
st. fårkreatur, deraf 6 st. hos en föga förmö-
gen smed, hos hvilken nallarne varit så när-
gångna, att de på cirka 12 å 15 famnars af-
stånd från smedjan börjat rifva kreatur. Vid
ett annat litet torp har hela sällskapet banat
sig väg midtigenom en kornåker. I Bergsjö
by hade de en afton kommit rusande till en
vattenhemtningskälla, just då mannen i går-
den kom för att hemta vatten, — mannen
måste fortare än vanligt laga sig in.
Vis e8karpskytlfarnres pris-
ekjulning i Norrköping i måndags togs
företa priset af Sven Hansson, som är vald
till riksdagsman vid nästa riksdag för Ham-
markinds och Skärkinds häraders domsaga.
ve