Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul FEval. (Forts. fr. n:r 205.) — Du skall få god mat och varma kläder, och vi skola inrätta en hytt åt dig ofvan däck, på det att du må kunna röka din cigarett i solskenet. Arrack skall du få så mycket du behagar, och dessutom skall du få dela bytet med oss; säg oss bara, hvar guldsandstunnan är gömd ... Man behöfde icke höra mera. Martyren i lastrummet var den stackars negern Bambo, mannen med guldtunnan, och vi förstodo nu, hvarför han icke vid vår affärd kommit och önskat Nuranja, sin välgörarinna, lycka på resan. Sedan vi fått denna upplysning, hade jag all möda i verlden att göra min myndighet gällände. Naranja blef bestört, förlorade helt och hållet humöret och ville bestämdt rädda honom. Hon sade gråtande: — Den stackars Bambo lofvade mig, att jag skulle bli rik som en drottning. Det är kanske åt mig han vill bevara sin hemlighet. Miguel, som var mindre ömsint, tänkte bara på hämd; han qåstod att om man sköt ihjäl de tre Smitharne, skulle man sedan lätt få händer med besättningen. Grelot föreslog, att vi helt enkelt skulle spika till skansluckan, såsom den värde kapten Surcouf gjorde när han med en besättning af fyra man förde sextio engelska fångar till Saint-Malo. Han stog sig att manövrera skonerten; ty för att