hvad han under sin egen undervisning inhemtat. Man tycker t. ex. att genomgåendet af en biblisk historia med barnen icke är någon gyår sak, men den är dock nog svår för att fordra en rätt allvarsam förberedelse. Och naturkunnigheten sedan! Den fordrar ännu mera studier. Det är ej nog att låta barnen lära Berlins läsebok utantill, man måste gifva barnen en djupare blick in i naturens schakter. I allmänhet förmår man icke detta. Man saknar sjelf kunskaper. Man fordrar åskådningsmateriel; meon sådan vore icke svår att anskaffa. Man har vexterna på ängen, som lätt låta insamla sig; äfven zoologiska föremål böra med någon omtanka kunna erhållas. Att erhålla t. ex. hufvudskallen af en hund, tassen af en katt o. s. v. bör väl låta sig göra. Mineralier finnas öfverallt; men man förstår icke att insamla dem. Det är vår egen bristfälliga undervisning, som är skulden till allt detta; och man torde nu inse att skolläraren behöfver allvarligt bereda sig till undervisningen. En sak som talaren dessutom framhöll var bruket af stillhet i skolan. Alla marcher inom salen borde ske på tå, hvilket, der icke träskor begagnas, är lätt att införa. Talaren önskade dock att träskorna måtte få stanna qvar i tamburen — en sådan bör alltid finnas — och att barnen inom skolan måtte begagna ett slags toflor eller skor af af något billigt ämne.