BSR LIN ARN SISON on NERE LDL SRB
föga gagn för det verkliga lifvet. Hvad gagna
några årtal, namnen på märkvärdiga personer,
geografiska ställen o. d.? Barnen få sällan
lära en hjelplig svenska, och ofta händer det
att barn, som kunna räkna väl ur boken, icke
förmå lösa de enklaste problemer ur verkliga
lifvet. Undervisningen i skolan måste derföre
afse, icke qvantiteten utan qvaliteten; hufvud-
uppgiften vara att lära litet men väl, att mera
inplanta kärlek och intresse för vetande, än
sjelfva vetandet, som alltid måste blifva ofull-
ständigt i folkskolan. Det skolbarn, som af
verkligt intresse hemma genomläst nägra sidor
i Fryxells berättelser eller Afzelii sagohäfder,
har dermed vunnit mera, än om det i minnet
inpluggat en af våra skelettartade läroböcker
i historien.
Talaren förordade att alla barnen få un-
dervisniog af läraren samtidigt, och fästade
uppmärksamhet derjå, att få barn kurna en
sak så väl, att de icke behötva påminnag
derom, och att de minst iörsigkomna barnen
icke äro så okunniga, att de icke kunna åraga
fördel af updervisvivgen, belst om läraren 1ör-
slår att lömpa sina tågor och sin undervis-
ving efter alla; men för att kunna göra detta,
är nödvändigt att läraren särskildt konner hvad
hvarje barn kan och hvad deticke kan. Man
kan underlätta eu sådan kännedom genom an-
teckningar, som kuuna göras ganska enkelt,
och härpå förevisade talaren exempel. HStun-
dom blir en indelning af lexlag at nöden;
men då aldrig mer än tre sådana. I detta
fail vore ett biträde af 15 å 16 ärs ålder, som
kunde fås mot billigt arfvode, att rekommen-
dera. MSådara hade talaren med fördel sett
användas i Skottland. Af vigt vid all under-
visning 1 folkskolan är att man ofia repeterar,
Hvarje änne bör indelas i små kurser, och
man bör så ofta repetera alt barnet icke hin-
ner glömma något, På sådant sätt hinner man
icke långt; men man vinner en säkerhet i kun-
skapen, som är mera värd.
Hvad den ojemna skolgången eller skolk-
nivgen vidkommer, så kände talaren, att skolk-
ning vid elementarläroverken är en oerhörd
sak, och han kunde icke inse hvarföre den
skall ega rum i folskskolan. I Stockholms
folkskolor hade för 3 år sedan de skolkandes
antal utgjort 33 proc., då skolkningen nu hära
på försvunnit derstädes. Gif barnen en be-
haglig lokal, god materiel och goda lärare,
som förmå att ingifva intresse för skolan, låt
munterhet och glädje råda bland barnen, gör
sjelfva undervisningen glad, och skolkningen
ekall i betydlig grad minskes. I Stockbolm
hade man utom detta för regel, att hvarje
barn, sem under terminens lopp icke utan an-
mäldt giltigt förfall varit någon dag från sko-
lan, erhåller en ringa premie af 12 å 25 öre,
utan afseende på hars förhållande i skolan
för öfrigt, och man kan knappt tro hvad den-
na lilla premie verkat. För att kunna ingif-
va barnen intresse, måste läraren sjelf ega
imtresse för undervisningen, och han bör al-
drig börja en lektion i något ämne, utan att
förut hafva läst öfver och beredt sig för lek-
tionen. Detta vore bruket i elementarskolan,
och talaren för sin del beredde sig alltid för
hvarje lektion: En sådan beredelse vore så
mycket mer behöflig, som enhvar vet att den
undervisning vi sjelfva erhållit i de flesta äm-
nen, varit i högsta måtto ofullständig. Per-
soner, som gått den lärda vägen, ha vanligen
vid skademien och genom sjelfstudium erhållit
vidgade vyer; ekolläraren deremot har i ail-
mänhet icke kunnat synnerligt böja sig öfver
DE see DS ER RIE AE ESR IR RTR