HÄNDA RU SR Anna SR GRSeSR nea en anar aReeRR 7 -
få fri resa, när han for öfver till Amerika,
hade han: gjort tjenst som kajutvakt och så-
ledes förvärfvat sjömannaduglighet.
Öfverhufvud taget är ingenting omöjligt,
och jag tror icke de hade så orätt i sina för-
slager; men Naranjas närvaro ombord gjorde
mig till en avnan än jag verkligen var. Jag
hade på en gång en älskares alla farhågor
och en moders ömma oro. När det englarena
barnet slumrade och jag förtjust vakade vid
dess bädd, föddes en mängd ljufva, förut ej
anade: känslor i min själ. Jag hade förlorat
min djerfhet; jag var lycklig. Tanken på att
inlåta mig i en förtviflad strid, hvarigenom
mitt hjertas skatt skulle råka i fara, förskräck-
te mig.
Det förnuftsskäl hvarmed jag lyckades
stäfja mina vänners otålighet var detta: Smi-
tharne- ha intresse utaf att, så vidt möjligt
är, bevara mnegervb lif. Derpå beror för dem
en enorm rikedom; ty dör den stackarn må-
ste de för alltid afsäga sig hoppet att finna
den stora skatten. Så snart vi kastat ankar
i en eurepeisk hamn, lofvar jag er på min
heder att befria den olycklige mannen.
Nio dagar sednare, den 4 febr. 1860, in-
seglade Johannes Döparen i Galway-viken
och ankrade sent på qvällen en half sjömil
från land. Bambos befrielse var min första
och vigtigaste angelägenhet. Jag bad om
plats i den båt, som skulle föra två af brö-
derna Smith till staden; men för att undvika
misstånkar lät jag ingen af de mina följa med.
Vi åtskildes på kajen, Smitharne och jag.
Som jag enkom rest till Irland för att värfva
folk, hade jag skaffat mig en mängd upplys-