du, guldet väger nitton gånger så mycket som vattnet . . Roger hade börjat skrifva igen. -— Da hör ju inte på hvad jag säger, afbröt sig Mornaix helt tvärt. — Nej! svarade Roger. Jag skrifver till dem som förgäfves väntade mig i går, att jag skall sammanträffa mod dem i morgon i stället. — Då: tjenar det ingenting till att du afslutar brefvet: — Hvarföre det, om jag får lof att fråga? i — . Emedan du icke heller i morgon kan infinna dig vid sammankomsten. — Jag förmodar du inte ämnar qvarhålla mig mot min vilja? — Nej, visst inte. — I sådan händelse, och som jag inte har den minsta håg för att göra affärer i guldsand, så . — Naranja är min hustru, inföll Mor4 naix med allvarlig stämma. Jag skulle ljuga, om jag sade att jag icke sträfvade efter rikedom; ty jag vill att hon skall få njuta af all den -glädje, som står att finna här på jorden ... Men se mig rätt in i hvitögat, som vi brukade säga 1 skolan: jag älskar min hustru så högt, att jag icke skulle vilja förlora henne för allt det guld som gömmes under hela jordens. yta. Roger lade ifrån sig pennan på bordet. — Hvar och en älskar på sitt vis, sade han. Jag . att sälja Nannette! En sådan tanke Skulle aldrig ha kunnat uppstå hos mig, vet du.