du, guldet väger nitton gånger så mycket som
vattnet . .
Roger hade börjat skrifva igen.
-— Da hör ju inte på hvad jag säger,
afbröt sig Mornaix helt tvärt.
— Nej! svarade Roger. Jag skrifver
till dem som förgäfves väntade mig i går, att
jag skall sammanträffa mod dem i morgon i
stället.
— Då: tjenar det ingenting till att du
afslutar brefvet:
— Hvarföre det, om jag får lof att
fråga? i
— . Emedan du icke heller i morgon kan
infinna dig vid sammankomsten.
— Jag förmodar du inte ämnar qvar-
hålla mig mot min vilja?
— Nej, visst inte.
— I sådan händelse, och som jag inte
har den minsta håg för att göra affärer i
guldsand, så .
— Naranja - är min hustru, inföll Mor-
4
naix med allvarlig stämma. Jag skulle ljuga,
om jag sade att jag icke sträfvade efter ri-
kedom; ty jag vill att hon skall få njuta af
all den -glädje, som står att finna här på jor-
den ... Men se mig rätt in i hvitögat, som
vi brukade säga 1 skolan: jag älskar min hu-
stru så högt, att jag icke skulle vilja förlora
henne för allt det guld som gömmes under
hela jordens. yta.
Roger lade ifrån sig pennan på bordet.
— Hvar och en älskar på sitt vis, sade
han. Jag - - . att sälja Nannette! En sådan
tanke Skulle aldrig ha kunnat uppstå hos mig,
vet du.