fortgått utan anmärkning, äfven om nätterna. Något
tillverkas esamma kort före det skjutning skall ske,
upplag af dylika pjeser brukar icke finnas, utan vanligen
Ström bade på fredagsaftonen sjuknat, men skickat
bud derom till Fredberg, som dock icke mottagit detta
bud, enär portvakten glömt att framföra detsamma,
hvarföre Fredberg aflägsnat sig i den förmodan att
Ström som vanligt skulle infinna sig.
På fråga om ullverkning af patroner vid eldsljus
skert med vederbörande berfäls tillåtelse, förklarade
löjtnant Unge, att han aldrig afvetat detta förhållande.
Befallning var gifven derom, att sådant skulle ske på
dagen, men något bestämdt förbud mot begagnande
af ljus var dock ej utfärdadt.
De begge förmännen Wermelin och Andersson
afgåfvo i det hufvudsakligaste enahanda berättelse. De
kände icke något förbud mot begagnande af ljus vid
tillverkning af patroner, hvilken visserligen i allmän-
het verkställdes af Faber, men äfven, då så behöfdes,
af arbetareförmännen. Ifrågavarande afton, då det led
fram emot midnatt och tiden för skjutningen nalka-
des, begåfvo sig förmännen för det då arbetande laget,
Wermelin och Andersson, från tunneln till skjulet för
att iordningställa patroner. Nyckeln till det derför
sittande låset fans icke att tillgå, utan måste de me-
delst en annan bereda sig inträde dit. Andersson
medförde då ljus i lykta, men deremot var Wermelin
försedd med ett bart brinnande talgljus, som han ef-
ter inträdet smetade fast vid brädväggen. Sedan de
en stund hållit på med detia ämnade W. aflägsna sig
med ett antal färdiga patroner, dervid han i dörröpp-
ningen vänge sig om och fick se liksom eldgnistor
spraka på golfvet. W. ropade då åt A., som satt med
ryggen vänd åt dörren och ingenting såg, att akta sig.
Å. vände sig då om och såg eldgnistor rundt omkring
på .golfvet; W. försökte släcka med blotta bänderna,
(något vatten fans icke på nära håll att tillgå) men
då detta misslyckades, rusade de ut och ropade till
de arbetare, hvilka voro närmast, att skynda undan.
F. soldaten Glans hördes härefter och förmälde,
att han, som uppehållit sig vid ingången till tunneln,
hört en annan 1topa elden är lös. då han genast
skyndade fram emot smedjan. Han mötte då Anders-
son på vägen och frågade genast om de tagit ut oljan
ur skjulet, hvartill A. svarade nej; de vände då begge
om och Glans såg nu huru det blossade inne i skju-
let liksom vid ett fyrverkeri. Han rusade det oak-
tadt dit in och fick först tag uti en patron med brin-
nande stubintråd, hvilken han ryckte lös, hvarefter
han kastade bort patronen. Derefter fick han tag i
en bleckflaska samt en 8. k. skottburk, innehållande
färdiga patroner, hvilket han lemnade åt den utanför
stående Andersson. Till sist lyckades det honom bära
ut ur skjulet ytterligare tvenne bleckflaskor, innehål-
lande sprängolja, och just som han skyndade ut, såg
han huru elden fattat i stubintrådarna till de i skjulet
ytterligare förvarade patroner. Då han hunnit omkring
50 alnar från skjulet, small det.
Öfverståthållareembetet fann nödigt förbjuda ar-
betschefen, vid vite af 500 rdr, att tillsvidare tillåta
beredningen af nitroglycerinpatroner vid eldsljus samt
att hafva större upplag på en gång af nitroglycerin än
som i K. M:ts nyligen utfärdade kungörelse medgif-
ves, eller två skålpund. (D. B)
Fyrverkeri. Till poliskammaren har
inrapporterats, att då gossarne Carl Fredrik Maurvits
Backström, 14 år gammal och son till sadel makaren
B., boende i buset n:r 40 vid Nybrogatan samt Carl
Fredrik Nilson Bäckman, 14 år gammal och son till
timmermannen Bäckman, boende i huset nir 18
Qvarngatan, nästl. lördag den 26 omkring kl. 3 ce. m.
vid laboratorium utom Lilla Blåporten voro syssel-
satte med förfärdigande af fyrverkeripjeser, hade nå-
gra dylika exploderat, hvarvid gossarnes kläder fattade
eld. Derpå sprungo de i sjön för att släcka elden,
wen detta lyckades dem ej och de voro redan så illa
baända på åtskilliga delar af sina kroppar, att de
måste afföras till lasarettet, der Backström emellertid
afled följande dag eller söndagen den 27 kl. 2? e. m.