och dess maka, född Ygberg. Det nygifta pa-
ret företager derefter en resa till utlandet.
Imsvekfinor. BRikets ständers reviso-
rer beslöto i går att samfäldt göra en inspektions-
resa till Carlskrona, hvilken kommer att oför-
dröjligen företagas.
Brandpostere. Vederbörande haf-
va beslutat, att alla inom hufvudstaden be-
fintliga s. k. brandposter jemte dithörande
slangar skola i dag afprofvas. Början sker
kl. 8 f. m. på Tjärhofsgatan.
Firengliga featiera. I Trubaduren,
som uppföres i morgon å kungl. teatern, kom-
mer hr Arnoldson i stället för hr Stenhammar
att gifva Manricos rol.
eDen sköna Helena, som skulle gifvas
på Dramatiska teatern i afton, har måst upp-
skjutas i anseende till fru Strandbergs heshet.
Vid dess upptagande kommer hr Dahlgren att
utföra Paris rol och hr Sandstedt azamem-
nons.
Nordiska faflor. På hr Albert Bon-
viers förlag utgifves en samling pittoreska ut-
sigter från Sverge, Norge och Danmark 1 trä-
snitt med text. Träsnitten äro utmärkt vackra
och texten tydlig och klar. Den intressanta
samlingen torde blifva mycket välkommen och
vinna en stor publik, särdeles som den säljes
för ctt fabulöst billigt pris, nemligen 35 öre
häftet. Två häften äro redan utkomna, och
innehålla hvardera sex träsnitt, föreställande
åtskilliga städer, slott, landskap, forssar och
skärgårdsvyer, allt erinrande oss om Nordens
herrliga natur och minnesrika ställen.
Om kaffe: dess bruk och miss-
brun. Af denna förträffliga skrift, författad
af den utmärkte menniskovännen och läkaren
generaldirektören M. Huss, har andra uppla-
gav i dessa dagar utkommit i bokhandeln.
Svenska Familje-Journalen
är, såsom säkert de festa af våra läsare kän-
na, en tidskrift, hvilken utgifves från Halm-
stad i månadtliga bäften. Familje-Journalen
bjuder alltid på ett väl valdt och mycket om-
vexlande innehåll, hvartill bidrag lemnas af
flera af våra mera kinda och populära för-
fattare och författarinnor, och den stora sprid-
ning den. vunnit visar: nogsamt, att den lyc-
kats uppfylla sitt ändamål att lemna en både
nöjsam och lärorik lektyr, som äfven har den
förtjensten att nästan uteslutande vara fluten
ur svenska pennor. Bland dessa återfinna vi
ofta den qvicka och älskvärda Elias Sehlstedts.
I Familje-Jouraalens sednaste häfte har han
lemnat en beskrifning på en segeltripp, den vi
tro oss göra våra läsare ett nöje att meddela:
Apolekarn och jag.
Sommarns viudar susa,
Fri-ka böljor leka,
Gladt jag skjuter ut min segelbåt fråu strand.
Dal och höjd stå ljusa,
Soleus strålar smeka,
När och fjerran, haf och sjö och skog och land.
Vimpeln vänligt pekar
Gynunsamt utåt fjärden;
Seglet bugtigt för oss öfver djupet fram
Jag har en apiekar
Med nig uppå färden,
Då bör resam blifva ljuf och helsosam.
Med sin sjöskums-snn rga,
Fryntlig: och ämabel,
Sitter han och gluttar utåt hafvets rand.
Maken ock till snabel,
Till att hafsluft hugga,
Fins Kanhända ej i något kristet land.
Hvilken luft han sväljer!
Maken man ej hittar
Till en medicin så kraftig och så lätt,
Hvarken på buteljer,
Eller om man tittar
I hvar apteksburk på sjelfva Lejonet. —
Öppna mun och käkar, o
Andas Triskt och skota
Seglet, då jag ropar; men låt allt gå qvickt,
Jag är nu. din läkar,
Nu skall jag dig bota,
Gamle syndare! för reumatism och gikt.
Primo, låt oss rasta
Här vid denna lada,
Giga våra segel och ta fast i land;
Sen i sjön oss kasta,
Tamla om och bada
Uti hafvets sälta och i soleds brand. —
Wackert tänkt och taladt!
Mört och torsk, ur vägen
Det var skönt att dyka några friska tag.
Då man länge skalat
Gränd och gator trägen,
Får man Jeta efier sådan doppar-dag. —