sions-, etorskifics- och afvittrings-landtmätares
pensioner 2,500 rdr. Vi sakna utrymme för
det ifrågavande memorialets införande 1 sin
helhet, men anteckna derur några märkliga
förhållanden, som ådagalägga, huru styfmoder-
ligt man hittills behandlat landtmätarne. Att
deras tjenstgöring är i hög grad mödosam och
frestar den starkaste helsa-mer än, snart sagdt,
någon annan sysselsättning i det allmännas
tjenst, är en känd sak. Vi hänvisa för öfrigt
till den teckning af en storskiftes- eller af-
vittrings-landtmätares mödor och försåkelser i
och för tjensten, som vi redan meddelat efter
iandtmäteristyrelsens underdåniga memorial om
förbättring af nämnde tjenstomäns alöningsvil-
kor. Dertill har man icke tagit hänsigt vid
Vestämmandet af somme tjenstemäns pensioner,
ehuru sådant, med hänsigt just till meningen
med pension, rätteligen borde skett. Utan då
t. ex. on aktuarie i kollegier och hof-rätter,
trotts sin lugna tjenstgöring i väl uppeldade
rum 4 å 6 timmar om dagen, åtujuter i pen-
sion vid 65 ärs ålder 2,500 rdr, så får vid
samra ålder den i skog och mark på fältfot
lefvande, af gikt och reumatism hemsökte stor-
skiftes- eiler afvittrings-landtmätaren icke me-
ra än 900 rdr. Och detta är så mycket orätt-
visare, som en dylik äldre landtmätares årslön
nu utgör 1,800 rdr samt rikets ständer redan
år 1858 beslutat, hvad ock kungl. maj:t gil-
lat, att utgående tjenstemän i allmänhet skulle
såsom pension åtnjuta ett belopp, som motsva-
rade hela lönen, då denna ej öfverstiger 3,000
rdr. Nämnde år bestämdes ock, att åtskilliga
tjenstemän, hvilkas löner, i anseende till sä-
kra sportiar eller andra extra ordinarie in-
komster, blifvil bestämda till ligre belopp, än
deras vederlikars, hvilka saknade dylika in-
komster, ändock skulle åtnjuta i pension lika
mycket, som förberörda vederlikar med högra
jöner. Men denna rättvisa vederfors icke landt-
mätarne. Ty ehuru förste- och andre-landt-
mätare, de förre med 1,800 och de sednare
med 900 rårs lön, skola, med hvad de kunna
förtjena på landtmäterigöromål för enskildta,
fylla bristen mellan nämnde löner och hvad
ietuadskostnaderna utgöra, äro ändock desse
tjenstemäns pensioner icke högre än deras små
löner. Det är sådana orättvisor, som landt-
mäteristyrelsen nu afsett att få afhjelpta och
hvari den desto heidre hoppas framgång, som
landtmätarve, hvilka sedan år 1766 haft rit-
tighet att söka och erhålla — h:ilket södnuaro
flera gjort — alla slags tjenster vid landt-
staten och derigenom viana lugn på äldre,
samt högre pension på gamla dagar, förlorat
nämnåse rättighet genom de i år utfirdade fö-
reskrifterna om vilkoren för anställning i sta-
tens civila tjenster.
Ny lönereglering för Rikets General-Landt-
måäteri-kontor.
Härom har landtmäteri-styrelsen den 31
sistl. juli till kongl. maj:t afgifvit underdånigt
förslag. Då styrelsens chef förlidet år af kongl.
maj:t tillades titel och värdighet af general-
direktör, så klandrades det a både enskildt och
i tidnvingarne, och man påstod, att hr Falk-
man skulle begagna sin rättighet att i slyrel-
sen allena besluta, till att söka förskaffa sig
en, den högre embetsvärdigheten motsvarande
betydlig lön. Detta var ock så till vida an-
tagligt, som man kände, att general-direktö-
rerne Stråle och Ros hos regeringen, kort före
sistförflutna riksdag, ändock lika väl aflöna-
des gom den nye general-direktören, begärt
löneförhöjning. Men vi finna nu, att hr Falk-
man, som, efter hvad vi redan omförmiält,