gjort underdåniga framställningar om förbättrade aflöningsoch pensions-vilkor för alla landtmätare i länen, icke begärt någon förbättring af sin egen aflöning eller ledamöteroes i landtmäteri-styrelsen. Han har tve tom uti det ifrågavarande underdåniga memorialet förklarat sådan förbättring obehöflig och icke begärt förhöjning i andra tjenstemäns i general-landtmäteri-kontoretg löner, än landtmäteri-fiskalens, från 2400 till 3000 rdr, och aktuariens, från 2000 till 2500 rdr. Vidare har han föreslagit inrättandet af en ny amanuensbefattning med 1200 rdrs lön, ren indragnivg af en iogeniörstjenst med lika stor lön. För att utdelas såsom stipendier åt fattige och flitige, i landimäteri-examen godkände landtmäteri-elever, med högst 400 rår till hvarje, har blifvit begärt 2000 rdr årligen. Och slutligen har, medan general-landtmäteri-kontorets andel af böter, ådömde landtmäteri-tjenstemän, under de sednaste 19 åren utgjort omkring 900 rdr i medeltal årligen, ersättning åt kontoret af statsmedel för nämnda belopp blifvit begärdt, derföre att, enligt den nya Strafflagens föreskrift, alla böter skola gå till kronan och kontoret anses icke kunna bestrida detsamma åliggande utbetalningar, derest nämnda ersättning icke erhålles. Om det ifrågavarande förslaget godkännes, skulle kontorets stat, som nu utgör 32,000 rår, ökas med tillsammans 4000 rår.