Fr A
gelser. Härmed vill jag endast ha sagt att,
om jag hittills alltid förlåtit er, mitt tålamoc
och på samma gång äfven mitt ädelmod nu
är uttömdt, så att jag härnäst kommer att be-
handla er helt annorlunda, än ni hittills blif-
vit van vid.
— Jag förstår fullkomligt, hvad ni gör
mig den äran att säga mig, ers nåd; men det
der härnäst ni talar om skall med Guds
bjelp aldrig inträffa. Jag lofvar er det, jag
ger er en gäng för alla mitt hedersord derpå,
och ni vet, en hedorlig karl . . -
— Det är bra, afbröt honom den unge
mannen, jag önskar för cr egen skull att ni
hädanefter tar er tillv.re. Emellertid hör nu
uppmärksamt på hvad jug säger er!
— Jag ir bara öra, ers herrlighet ; inte
ett enda ord at hvad ni behagar yttra skall
undgå min uppmärksamhet; var öfvertygad
derom.
— Ehuru jag ännu är ganska ung, åter-
tog don Fernando, har jag gjort en mycket
vigtig iakttagelse, som dock olyckligtvis är
föga hugnesam; jag bar märkt att då man
vill vinna en menniskas tillgifvenhet, eller
för att så säga intaga henne till sin fördel,
man icke bör angripa hennes goda sidor utan
de dåliga; istället för att söka förq väfva det
onda hos henne bör man underblåsa det: don
Tonillo, ni är en bland de rikast begåfvade
personer jag känner.
Vid denna komplimang bugade sig va-
queron blygsamt.
— Ädle herre, sade han, ni gör mig
brydd; ett sådant beröm . --