des släcka elden samt rädda de qvarlefvande instängda barnen. Här var skyndsamhet af nöden och till all lycka voro Ättersta byamän raska och driftiga. Stugan står oskadad qvar, men gumman med sin lilla skyddsling ligger redan gömd under den torfva, vi skurit och lagt på hennes graf. (S. IL. T) RBiskopskandidalerna (ill Lunds gföfö. Den i Lund utkommande Folkets Tidning yttrar följande: Kongl. Maj:t har nu att bestämma dag för val af biskop i Lunds stift. Kandidaterne lära vara många, ehuru ansökningsrätt icke finnes. Teologiska fakulteten vid Lunds universitet har denna gång icke mindre än tre. Domprosten Äfelin, i kyrkligt hänseende Sverges främste författare, skulle nog få de fleste rösterna, om han vore mera praktisk, hvilket man anser en biskop bör vara. Professor Flensburg får många röster, emedan han kar. göra mycket af litet nog och vidt utbreda sig, när han disputerar. Doktor Skarstedt är såsom talare den talangfullaste af alla kandidaterna och den som i ett och annat liknar biskop Thomander, men han är alltför ung, menar en annan. Statsrådet Carlson säges gerna vilja ha biskopskräcklan, och konungen lärer äfven vilja lemna honom densamma, men röster lärer han icke få och alltså icke heller kräcklan. Biskop Dring lärer vara den mest omtyckte och får nog första rummet på förslaget. Domprosten Wieselgren får naturligtvis några röster, men biskop blifver han icke, då han ej blef bisp i sin födelseort getapulien. Doktor Fjellstedt får, antaga vi, fyra röster, samma antal, som han erhöll till biskop i Linköpings stift, för det han vågat resa på skjutskärra genom Småland. Biskop Sundberg i Carlstad, kyrkans styfvaste kavaljer, som predikade i Lund någon gång då han ej ansåg dagen vara alltför simpel högtidsdag, och processade för öfrigt med ordets hela kraft för ökade inkomster, har sitt parti, och få vi honom hit, komma väl snart processerna åter i gång och grälet om kyrkobyggnad att förnyas. Carlstadsboarne äro nu härjade af eld och brand och behöfva bygga på sin kyrka, och som hr 5. gerna vill bråka med kyrkobyggnad och Carlstadsboarne mera än vi här i orten äro vande vid att slita ondt, så böra de i fred få behålla sin biskop. tÄnnu en kandidat finnes kanske i prosten och kyrkoherden i Wrams-Gunnarstorp Gustaf Henrik Mellin. Men att till biskop utmärka en man, som ända upp på predikstolen förer poesien med sig och emellanåt låter dogmen vika för framställningen af gripande taflor ur det menskliga lifvet, anses kanske ej välbetänkt.