En promenad till Humlegården.
Jag hade nyss intagit min middag och
utkom från den qvafva källarsalen till hettan
ute på gatan. Ehuru en stor vän af värme
börjar luftens qvalm likväl falla mig besvär-
ligt då thermometern stiger öfver 30, och det
gjorde den nu på eftermiddagen. Jag beslöt
att söka en fri och öppen plats, der vindarne
kunde komma åt att blåsa bort några grader,
och jag ställde mina steg till Carl den XIII:s
torg; men der fick jag en föreställnig om 9Sa-
haras brännande sol och sanduppjagande hvirf-
velvindar. Lik en rök flög sanden rundtom-
kring den trettonde Carl och piskade hans
bronsanlete, liksom ville den utplåna de an-
letsdrag till hvilka aldrig någon svensk ser
upp med glädje, om inte någon beskedlig landt-
bo, som i sin okunnighet tror sig se den tolfte
Carl, ty de fyra lejonen tala ju tydligt om
att här står en hjeltekonung och inte en ...)
EE Förargad på sandöknens besvärligheter
ämnade jag styra kosan hem; men då rann
) Skräddare? Frågas af sättaren.