En promenad till Humlegården. Jag hade nyss intagit min middag och utkom från den qvafva källarsalen till hettan ute på gatan. Ehuru en stor vän af värme börjar luftens qvalm likväl falla mig besvärligt då thermometern stiger öfver 30, och det gjorde den nu på eftermiddagen. Jag beslöt att söka en fri och öppen plats, der vindarne kunde komma åt att blåsa bort några grader, och jag ställde mina steg till Carl den XIII:s torg; men der fick jag en föreställnig om 9Saharas brännande sol och sanduppjagande hvirfvelvindar. Lik en rök flög sanden rundtomkring den trettonde Carl och piskade hans bronsanlete, liksom ville den utplåna de anletsdrag till hvilka aldrig någon svensk ser upp med glädje, om inte någon beskedlig landtbo, som i sin okunnighet tror sig se den tolfte Carl, ty de fyra lejonen tala ju tydligt om att här står en hjeltekonung och inte en ...) EE Förargad på sandöknens besvärligheter ämnade jag styra kosan hem; men då rann ) Skräddare? Frågas af sättaren.