tänkbart, ty dels voro brandredskapen otillräckliga, sprutorna tunga, af föråldrad konstruktion och svåra att transportera från en punkt till en annan, och dels fick eldeu med ens en sådan utsträckning, att det behöfts oändtligt större arbetsstyrka för att kunna operera på flera håll. Qvinnorna biträdde i sin mån och kanske jemförelsevis raskast och med största själsnärvaron såväl vid vattenlangvingen som bergningen. Som ett bevis på cetta senare kan anförus, att en tung kassakista ur havodl. Bergs !okal utbars och räddades af tvenne bebjertade fruntimmer tillhörande den bättre samhällsklassen. Då man slutligen måste uppgifva allt hopp att kunra rädda mellersta delen afstaden koncenutrerades de krafter som förefunnos för att söka rädda den vid elfven belägna stadsdelen. Hir var äfven en vigtig punkt att söka bibehålla oskadad af lågorna, nemligen den öfver Klarelfven ledande Vesterbro, medelst hvilken staden Åt detta håll hade sin enda förbindelse med landsbygden. En spruta placerades derföre vid den åt staden vettande broändan, langniovgskedjor formerades och ehuru af den förfärliga hettan brokanterna (bron är uppförd af jern och trä) på sina ställen voro svedda hade mau kl. vid 7 å 8-tiden e. m. ingen vidare fruktan att hysa för denova punkt, och sprutan flyttades då ner, till tullhuset, beläget vid BHalttorget, men detta hus lyckades man ej att rädda. Hypoteksföreningens och lagman Weinbergs vid samma torg belägna hus äfvensom fem andra gårdar utmed vestra grenen af elfven blefvo dock med stora ansträngningar räddade. Elementarläroverkshuset, biskopsgärden, lazarettet och cellfängelset qvarstå äfvenledes oskadade. Äfven Domkyrkan, i hvilken elden började i tornspiran, säges endast vara förstörd till det yttre. Teaterhuset, gammalt, och liksom nästan alla af stadens byggnader uppfördt af trä, beläget vid Norra Torggatan, nedbrann äfven till grunden. Agardhska sällskapet, som förhyrt detsamma, fick bibliotek och kostymer bergade undan elden, oakt dt naturligtvis under villervallar mycket skadades och förkom. Hr Agardh ärer uppskatta den förlust han derigenom och af den afbrutna spelterminen lidit till c:a 2,000 rdr. Flera af sujetterna, boende i staden, förlorade under branden alla sina effekter. Redan söndagen vid middagstiden lärer bud afgått till Trossnäs 7 fjerdingsväg från staden belägna exercisfält, der f. n. 800 man beväringsmanskap voro förlagda, med begäran om bandräckning. Ryktesvis berättas dock det fast otroliga, att enär ordern var undertecknad af borgmästaren och icke af landshöfdingen något manskap icke derifrån afmarscherade förrän kl. I på måndagsmorgon, då en dylik landshöfdingens egenuhändiga order hunnit ingå. Huru som heldst, manskapet ankom icke förrän tidigt på måndagsmorgon, men medhade då tält och biträdde raskt vid ordnandet af bergade effekter och afsläekandet af de rykande grushögarne. Ännu under hela måndagen rådde nuturligtvis den bedröfligaste villervalla bland ruinerna f och omkring den nedbrända staden. Öfverallt i magasiner, ladugårdar, logar och tält hade husvilla inrymt sig, men naturligtvis var detta ej tillräckligt utan ett stort antal irrade ännu omkring på fria filtet, hopsamlande och sökande qvarlefvorna af hvad de lyckats rädda ur det fordom trefna hemmet. Allmogen i trakten infann sig på måndagen talrikt såväl med lifsmedel som hästar och vagnar, men på söndagen rådde en oerhörd brist på transportmedel, evär allmogens hästar på denna dag dels voro på bete dels voro använda til: lustfärder. Som ett bevis på huru äfven under dylika upprörande olyckor snikenbeten söker att begagaa sig af tillfället berättas att transporten af en sjuk barnsängsgqvinna från ett brinnande hus till ett annat qvarstående måste betalas med — 20 rdr. (Se ofvan!) Expositionslokalen var icke, som i gär uppgafs, utrymd, men kommer antagligen ofördröjligen att blifva det och skall då kunna inrymma ett stort antal husvilla. Från Kristinvehamn ha anländt lifsförnödenheter m. m.