-—-
ad och tilltalad för stöN 3 rår från förre skollära-
ren Bäckmark. Helberg var från häktet upphemtad och
ett par vittnen vorv inkallade för att höras i saken, ty
Hellberg nekade fråckt. Fraktören Sjögren berättade,
alt Heliberg för kort tid sedan kommit svm passagerare
från England med briggen Seward och har han sedan
dess ofta besokt Sjögrens restauration. Som lefuadsyrke
hade han uppgifvit att bau var mäklarbokhållare och att
han var hitbvowmen för aw söka koudition.
— Det der sa han väl for att stärka krediten med,
inföll ordtöranden.
Sjögren medgaf att så varit, ty Hellberg hade fått
punsch på kredit, och tått låna penmugar af köksan, allt
för det att hau varit mäklarboknällare. Den 9 juni på
qvällen bade Hellberg kommit åkande till restaurationen
och der lefvat friskt undan hela gvällen. Pengar hade
han haft i öfverflöd, punsch och cbawpague bade flödat,
och när Hellberg till sist hade ledsnat på kalaset så hade
han begifvit sig ifrån Sjögrens restauration, för av fort-
sätta allt glada lif på et annat ställe. lunan han be-
gaf sig bort hade han likväl betalt sin skuld och hqvi-
derat ull intagen förtäriug, Mera hade detta vittne icke
att berätia.
Stulden hade skett på en krog i Klotgränd, der
Hellberg varit inne med Bäckmark och iutagiw förtariug.
En tjeustilicka, som tjenar ä kiogen, bade äsett stölden,
och var nu iukallad som vittne. Detta vittne berättade
att Bäckmark och Hellberg suttit ensamma iune i krog-
rumiwet uvch druckit punsch. Bäckwaurk bade varit myc-
ket däsig och ej haft så noga reda på sig, han hade tap-
pat sin plävbok på golfvet, och då vittnet upptagit deu
för att ge den åt hunom, hade Hellberg sagt aut det var
hans och stoppat den i sin ficka, hvarefter han aflägs-
nat sig.
— Hvad säger Hellberg om det vittnesm ålet? frå-
gade ordf.
— Jag fick låna 10 rdr af gubben, men jag tog
inga pengar.
Mölet uppskjöts till annan dag för vidare upplys-
ningars införskafiande, och Heilberg mnedfördes äver i
häktet.
Illyresgäst och hwusegare. Ar-
betskarl- hustrun S. Larssou hade tilli går låtit instämma
sin hyresvärd, snickararbetaren C. O. Lundberg, som eger
huset n:r 11 Jungfrugatan; med yrkaude om ansvar ä
honom, för det han motat ut henne ur hennes förhyrda
lägeuhet och bebällit heunes saker som säkerhet för
hyran,
Luudberg bestred att hafva motat ut Larsson, utan
bade hon godvilhgt gått. Hvad sakerna beträffar, så står
det Larssou frilt att afhemta dem när hou behagar.
Då saken tog en sådan väudning förklarade käran-
den att saken fick nedläggas, hvarefter målet afskrefs.
Förrymd giätdenär. Fordringse-
gare hos den sedan någon t.d frånvarande linkrambanod-
luren C. A. W. Engström hafva begärt hans etterly-
sande.
Med kyrkovärden Gustaf Gu
sfafsson från Trägvista angående förgift-
ningen af hans 4-årige son, fortsattes ransakningen mid-
sommarsafton, vid Fårertuna häradsrätt å Stockholms
läns cellfängelse, då flera vittnen hördes rörande Gu tafs-
sons föregående lefnadsförhållanden, hvarefter häradsrät-
ten, med föranledning af vittnesmålen, förklarade att in-
nan utslag i målet kunde afgifvas skulle ransakningshand-
lingarne öfverlemnas till kungl. Sundhetskollegium, för
inhämtande af dess utlåtande öfver Gustafssons sinnes-
tillstånd.
Sjelferordsförsök. En arbetskarl
Johan Pettersson, boende på Luntmakargatan, hade i går
förmiddag begifvit sig ut i trakten af kadetteruas bad-
ställe vid Carlberg och intog der svafvelsyra ur en fla-
ska som han hade med sig Båtsmän som passerade der
förbi hindrade honom från att taga ännu mera. Han
fördes till lasarettet och lefde der ännu i går afton.
Vi Olyckshiwndetse. En flicka om.3—4
år hade i förrgår kraflat sig upp på eo murarställning
vid Bergsgränden på Kungsholmen, men föll ned derifrån
och bröt eva nyckelbenet i fallet.
Sjelfmordsförsök. I torsdags morg-
se hände sig, att på en af de mellan Diurgården och
Strömparterren gående ångsluparna ett bättre klidt frun-
timmer, strax innan fartygets ankomst till Strömparter-
revs brygga, handlöst kastade sig i vattnet i fullt upp-
såt att taga lifvet af sig, men uppfiskades af slupens be-
föl afvare. Hon uppgaf icke sitt namn; men af hennes
på framställda frågor afgifua svar framgick det temligen
tydligt, att hon verkställt sin gerning i ett otillräkneligt
tilistånd, och at: något religiöst grubbel varit anlednin-
gen till detta.
fFlfanrnfl;r an MA lack at sr