-—ad och tilltalad för stöN 3 rår från förre skolläraren Bäckmark. Helberg var från häktet upphemtad och ett par vittnen vorv inkallade för att höras i saken, ty Hellberg nekade fråckt. Fraktören Sjögren berättade, alt Heliberg för kort tid sedan kommit svm passagerare från England med briggen Seward och har han sedan dess ofta besokt Sjögrens restauration. Som lefuadsyrke hade han uppgifvit att bau var mäklarbokhållare och att han var hitbvowmen för aw söka koudition. — Det der sa han väl for att stärka krediten med, inföll ordtöranden. Sjögren medgaf att så varit, ty Hellberg hade fått punsch på kredit, och tått låna penmugar af köksan, allt för det att hau varit mäklarboknällare. Den 9 juni på qvällen bade Hellberg kommit åkande till restaurationen och der lefvat friskt undan hela gvällen. Pengar hade han haft i öfverflöd, punsch och cbawpague bade flödat, och när Hellberg till sist hade ledsnat på kalaset så hade han begifvit sig ifrån Sjögrens restauration, för av fortsätta allt glada lif på et annat ställe. lunan han begaf sig bort hade han likväl betalt sin skuld och hqviderat ull intagen förtäriug, Mera hade detta vittne icke att berätia. Stulden hade skett på en krog i Klotgränd, der Hellberg varit inne med Bäckmark och iutagiw förtariug. En tjeustilicka, som tjenar ä kiogen, bade äsett stölden, och var nu iukallad som vittne. Detta vittne berättade att Bäckmark och Hellberg suttit ensamma iune i krogrumiwet uvch druckit punsch. Bäckwaurk bade varit mycket däsig och ej haft så noga reda på sig, han hade tappat sin plävbok på golfvet, och då vittnet upptagit deu för att ge den åt hunom, hade Hellberg sagt aut det var hans och stoppat den i sin ficka, hvarefter han aflägsnat sig. — Hvad säger Hellberg om det vittnesm ålet? frågade ordf. — Jag fick låna 10 rdr af gubben, men jag tog inga pengar. Mölet uppskjöts till annan dag för vidare upplysningars införskafiande, och Heilberg mnedfördes äver i häktet. Illyresgäst och hwusegare. Arbetskarlhustrun S. Larssou hade tilli går låtit instämma sin hyresvärd, snickararbetaren C. O. Lundberg, som eger huset n:r 11 Jungfrugatan; med yrkaude om ansvar ä honom, för det han motat ut henne ur hennes förhyrda lägeuhet och bebällit heunes saker som säkerhet för hyran, Luudberg bestred att hafva motat ut Larsson, utan bade hon godvilhgt gått. Hvad sakerna beträffar, så står det Larssou frilt att afhemta dem när hou behagar. Då saken tog en sådan väudning förklarade käranden att saken fick nedläggas, hvarefter målet afskrefs. Förrymd giätdenär. Fordringsegare hos den sedan någon t.d frånvarande linkrambanodluren C. A. W. Engström hafva begärt hans etterlysande. Med kyrkovärden Gustaf Gu sfafsson från Trägvista angående förgiftningen af hans 4-årige son, fortsattes ransakningen midsommarsafton, vid Fårertuna häradsrätt å Stockholms läns cellfängelse, då flera vittnen hördes rörande Gu tafssons föregående lefnadsförhållanden, hvarefter häradsrätten, med föranledning af vittnesmålen, förklarade att innan utslag i målet kunde afgifvas skulle ransakningshandlingarne öfverlemnas till kungl. Sundhetskollegium, för inhämtande af dess utlåtande öfver Gustafssons sinnestillstånd. Sjelferordsförsök. En arbetskarl Johan Pettersson, boende på Luntmakargatan, hade i går förmiddag begifvit sig ut i trakten af kadetteruas badställe vid Carlberg och intog der svafvelsyra ur en flaska som han hade med sig Båtsmän som passerade der förbi hindrade honom från att taga ännu mera. Han fördes till lasarettet och lefde der ännu i går afton. Vi Olyckshiwndetse. En flicka om.3—4 år hade i förrgår kraflat sig upp på eo murarställning vid Bergsgränden på Kungsholmen, men föll ned derifrån och bröt eva nyckelbenet i fallet. Sjelfmordsförsök. I torsdags morgse hände sig, att på en af de mellan Diurgården och Strömparterren gående ångsluparna ett bättre klidt fruntimmer, strax innan fartygets ankomst till Strömparterrevs brygga, handlöst kastade sig i vattnet i fullt uppsåt att taga lifvet af sig, men uppfiskades af slupens beföl afvare. Hon uppgaf icke sitt namn; men af hennes på framställda frågor afgifua svar framgick det temligen tydligt, att hon verkställt sin gerning i ett otillräkneligt tilistånd, och at: något religiöst grubbel varit anledningen till detta. fFlfanrnfl;r an MA lack at sr