Stockholms stadsfullmäktige. Vid stadsfullmäktiges sammanträde i går afton beslöts att husen n:r 40, 42 och 44 vid Götgatan skulle inköpas, för beredande af ett salutorg på Södermalm. Beredningsutskottet hade hemställt att drätselvämnden skulle få i uppdrag att å stadens vägvar uppgöra köpet på de vilkor nämnden kunde anse antagliga och att derest nämnden icke skulle kunna betinga sig drägliga vilkor, expropriation af dessa egendomar för stadens räkning skulle hos k. M:t begäras. Men rådman Weser hade ansett det vara lämpligare att stadsfullmäktige på förhaud bestämde den köpesumma, öfver hvilken de icke ville gå, och derför reserverat sig mot utskottets betänkande. I sin reservation hade hr rådmannen föreslagit priset på huset n:r 40 till högst 45,000 rdr och hvad de båda andra egendomarne, för hvilka fordrades 90,000 hvardera, att denna fordran skulle af drätselnämnden skäligen nedprutas. Om sådant icke läte sig göra, borde expropriation begäras endast af de obebygda och mindre kostsamma delarne af tomterna n:r 42 och 44. Herr Ekman tog för afgjordt att trafiken der uppe kring nuvarande jernvägsstationen, invid hvilken det påtänkta torget skulle anläggas, genom sammanbindningsbanan skulle flyttas till en annan station, och fällde till och med det yttrandet att stationen på söder blir nästan onödig i framtiden. Han ansåg att stadsfullmäktige borde meddela sig med jernvägsstyrelsen först, innan något definitivt beslut i frågan fattades. Medicinalrådet Wistrand, som jemte herr W. Lindberg framställt motion om saken, samt herrar Lindhagen, Carlson, Leffler, Wallenberg och Bäcks:röm talade för utskottets åsigt. Expeditionschefen Lindhagen framhöll den långa och besvärliga väg Södermalmsboarne måste gå för att få köpa hvad de behöfva och ansåg hr Wesers farhågor med afseende på köpeskillingen vara alldeles obefogade, då ju man kunde antaga att drätselnämnden skulle uppgöra saken med lika mycket nit som stadsfullmäktige sjelfva. Hr Wistrand yttrade, att platsen kunde anses vara tilltagen onödigt stor, men erinrade om huru orimligt Södermalm tillväxt och att ifall hela utrymmet icke behöfdes nu husen kunde hyras ut, till dess torget måste utvidgas. Ungefär på samma sätt talade herr Wallenberg som ansåg det i högsta grad olämpligt att inköpa halfya tomterna nu och sedan i en framtid få betala lika mycket, som nu fordras för hela tomterna, för den återstående hälften af dem. Naturligtvis ökas värdet på egendomarne, när ett torg blir anlagdt alldeles bredvid. Rektor Leffler erinrade om att Södermalms invånare till största delen äro personer som icke ega andra kapitaler än sin tid och sitt arbete. Antingen måste de förlora sin dyrbara tid och köpa sina varor i staden ch på norr eller också köpa dem i andra oand och betala dem dyrare på Söder. Rådman Weser bad stadsfullmäktige icke uppfatta hans i reservationen uttalade mening såsom: grundande sig på misstro till Drätselnämndens affärsskicklighet och kända nit för stadens bästa. Han hade ansett att priset borde något så när på förhand bestämmas för att icke säljarne, medvetna om att staden nödvändigt måste ha deras tomter och att intet bestämdt pris blifvit åsatt, skulle bli så pretentiösa att Drätselnämnden skulle nödgas begära expropriation. Generalmajor Hazelius yrkade på proposition och beslutot utföll så att beredningsutskottets mening blef den segrande. Stadsfullmäktige beslöto vidare attiskrifvelse till öfverståthållareembetet anhålla det Örfverståthållare-embetet bebagade till Kongl. Majas slutliga nådiga pröfning och fastställelse serskildt öfverlemna den del af frågan rörande skattelikställighet inom Stockholms kommun, som innefattar stadsfullmäktiges och borgerskapets äldstes öfverenskommelse angående dels borgerskapets afträdande af dispositionen till börshuset, dels kommunens samfälta Ofvertagande af den borgerskapet och öfrige idkare af borgerlig näring, såsom serskild klass, bittills åliggande skyldighet alt underhålla och bekosta stadens militärkompani med dertill hörande s. k, separationsvakt, samt ved och ljus till Gustaf Adolfs torgswan Don Guzman svarade icke; han var ett mf för den u8ldsammaste sinnesrörelse: hela