Stockholms stadsfullmäktige.
Vid stadsfullmäktiges sammanträde i går
afton beslöts att husen n:r 40, 42 och 44 vid
Götgatan skulle inköpas, för beredande af ett
salutorg på Södermalm.
Beredningsutskottet hade hemställt att
drätselvämnden skulle få i uppdrag att å sta-
dens vägvar uppgöra köpet på de vilkor nämn-
den kunde anse antagliga och att derest nämn-
den icke skulle kunna betinga sig drägliga
vilkor, expropriation af dessa egendomar för
stadens räkning skulle hos k. M:t begäras.
Men rådman Weser hade ansett det vara
lämpligare att stadsfullmäktige på förhaud be-
stämde den köpesumma, öfver hvilken de icke
ville gå, och derför reserverat sig mot utskot-
tets betänkande. I sin reservation hade hr
rådmannen föreslagit priset på huset n:r 40
till högst 45,000 rdr och hvad de båda an-
dra egendomarne, för hvilka fordrades 90,000
hvardera, att denna fordran skulle af drätsel-
nämnden skäligen nedprutas. Om sådant
icke läte sig göra, borde expropriation begäras
endast af de obebygda och mindre kostsamma
delarne af tomterna n:r 42 och 44.
Herr Ekman tog för afgjordt att trafiken
der uppe kring nuvarande jernvägsstationen,
invid hvilken det påtänkta torget skulle anläg-
gas, genom sammanbindningsbanan skulle flyt-
tas till en annan station, och fällde till och
med det yttrandet att stationen på söder blir
nästan onödig i framtiden. Han ansåg att
stadsfullmäktige borde meddela sig med jern-
vägsstyrelsen först, innan något definitivt be-
slut i frågan fattades.
Medicinalrådet Wistrand, som jemte herr
W. Lindberg framställt motion om saken, samt
herrar Lindhagen, Carlson, Leffler, Wallenberg
och Bäcks:röm talade för utskottets åsigt.
Expeditionschefen Lindhagen framhöll den
långa och besvärliga väg Södermalmsboarne
måste gå för att få köpa hvad de behöfva och
ansåg hr Wesers farhågor med afseende på
köpeskillingen vara alldeles obefogade, då ju
man kunde antaga att drätselnämnden skulle
uppgöra saken med lika mycket nit som stads-
fullmäktige sjelfva.
Hr Wistrand yttrade, att platsen kunde
anses vara tilltagen onödigt stor, men erinra-
de om huru orimligt Södermalm tillväxt och
att ifall hela utrymmet icke behöfdes nu hu-
sen kunde hyras ut, till dess torget måste ut-
vidgas. Ungefär på samma sätt talade herr
Wallenberg som ansåg det i högsta grad olämp-
ligt att inköpa halfya tomterna nu och sedan
i en framtid få betala lika mycket, som nu
fordras för hela tomterna, för den återstående
hälften af dem. Naturligtvis ökas värdet på
egendomarne, när ett torg blir anlagdt allde-
les bredvid.
Rektor Leffler erinrade om att Söder-
malms invånare till största delen äro perso-
ner som icke ega andra kapitaler än sin tid
och sitt arbete. Antingen måste de förlora
sin dyrbara tid och köpa sina varor i staden
ch på norr eller också köpa dem i andra
oand och betala dem dyrare på Söder.
Rådman Weser bad stadsfullmäktige icke
uppfatta hans i reservationen uttalade mening
såsom: grundande sig på misstro till Drätsel-
nämndens affärsskicklighet och kända nit för
stadens bästa. Han hade ansett att priset
borde något så när på förhand bestämmas för
att icke säljarne, medvetna om att staden nöd-
vändigt måste ha deras tomter och att intet
bestämdt pris blifvit åsatt, skulle bli så preten-
tiösa att Drätselnämnden skulle nödgas begära
expropriation.
Generalmajor Hazelius yrkade på propo-
sition och beslutot utföll så att berednings-
utskottets mening blef den segrande.
Stadsfullmäktige beslöto vidare attiskrif-
velse till öfverståthållareembetet anhålla
det Örfverståthållare-embetet bebagade till Kongl.
Majas slutliga nådiga pröfning och fastställelse ser-
skildt öfverlemna den del af frågan rörande skatte-
likställighet inom Stockholms kommun, som innefat-
tar stadsfullmäktiges och borgerskapets äldstes öfver-
enskommelse angående dels borgerskapets afträdande
af dispositionen till börshuset, dels kommunens sam-
fälta Ofvertagande af den borgerskapet och öfrige id-
kare af borgerlig näring, såsom serskild klass, bittills
åliggande skyldighet alt underhålla och bekosta sta-
dens militärkompani med dertill hörande s. k, sepa-
rationsvakt, samt ved och ljus till Gustaf Adolfs torgs-
wan
Don Guzman svarade icke; han var ett
mf för den u8ldsammaste sinnesrörelse: hela
